I begynnelsen var Schwarz.
I svensk fotbolls moderna landslagshistoria har den strikt defensive mittfältaren egna gudasagor. Schwarz satte agendan, flera har plöjt i hans spår, Linderoth nådde slutstationen.
Svensson den förste har försökt sätta mer offensiv prägel på platsen och det har ju gått så där. Anders förvandling har inneburit en försvagning av Sveriges offensiv. Allt man vann på att dra ner honom täckte inte förlusten av – bland annat – de försvunna insticken i sista tredjedelen av banan. Han har mer boll, men han har det längre – och mindre hotande – från motståndarnas mål.
Svensson den andre finns i U21-laget.
Spelar i IFK Göteborg i allsvenskan, hoppas att han får spela mot Vitryssland i EM, men är inte säker. Det kan bli Helsingborgs Andreas Landgren som tar hans plats.
Men en sak är Gustav Svensson säker på.
Tiden då är en internationell innermittfältare kunde ägna nästan all kraft åt att förstöra och försvara är förbi. Nya tider kräver nya mittfältstyper även i svenska landslaget. Spelare som trivs med högt bolltempo i mittens rike.
– Absolut. Bollbehandlingen går mycket snabbare. Man får mindre tid, mindre tid att tänka, mindre tid till allt, då måste man ha den trygghet och snabbhet som krävs för att kunna klara det.
Hans styrka har varit de gammelsvenska bitarna i hans roll. Han har varit bra på att läsa spel, täcka ytor, skära av, tackla, ta boll. Tillsammans med sina blåvita tränare insåg han att det inte räckte. Passningsspelet behövde bli bättre.
– Jag har jobbat väldigt hårt på det och känner mig tryggare med bollen. Jag spelar mer framåt nu, men jag vill bli ännu bättre.
Förvandlingen av en av landslagets viktigaste roller är en annan station på resan de svenska landslagen är ute på. Ni har varit med DN på besök hos P 17-landslaget. Där har man rivstartat, där är målet att spela som Spanien och efter några aprildagar med det laget var jag åksjuk.
När man är i U21 är man så nära A-laget att man får ta det lite mer piano.
Helt väntat säger förbundskapten Jörgen Lennartsson att grunden för en svensk EM-succé är att sätta försvarsspelet.
I nästa andetag pratar han om arbetet med anfallsspelet. ”Det ska inte bara vara snabba omställningar och fasta situationer” (tack för det) men riktigt hur långt U 21-laget har kommit i processen att bli ett bollhållande lag får jag inte klart för mig.
Två och ett halvt år av förberedelser har tydligen inte varit tillräckligt.
Och här är den stora skiljelinjen i synsätt mellan A och U 21 på ena sidan och de yngre landslagen på den andra.
De som styr de yngre landslagen tycker inte att man måste börja med att ”sätta försvarsspelet”. De tycker att det är lika viktigt att samtidigt få igång den egna offensiven.
En annan stor skiljelinje handlar om krav.
Jörgen Lennartsson är Trivsel Torsten under sista träningen på Örebäcksvallen, Mr Mys under pressträffen på Hotell Skansen. U 21-kaptenen pratar om U2 och harmoni och fest och när det ringer på en reporters telefon/bandspelare tar han upp den och säger till människan i luren:
”Nej, han är på ett hotellrum med nån”.
– Det var din fru, säger han sen till reportern.
Bakom myset finns allvaret och vetskapen om att det svensk fotboll allra minst behöver just nu är ett fiasko i hemma-EM. Vägen till Sydafrika är en svart, snårig stig där Sverige spelat bort rätten till sitt egna öde.
Det har ökat trycket på U21-landslaget att under landets ljusaste dagar komma med en ny gryning. Det är inget de pratat öppet om i gruppen. Men alla vet.
– Man har mer tänkt på det själv. Det är något som ligger i bakhuvudet, säger Gustav Svensson.