Tre bitar som gör dam-allsvenskan hetare än på länge.
Marta. Den inställda USA-ligan. Och Hans Löfgren.
Löfgren har i flera år och i flera olika roller pumpat på Tyresös satsning. Nu har han tagit steget bort från officiella uppdrag och om det har det ryktats en del men själv säger han att han ville få andra att kliva fram.
Matchen är för länge sedan slut och när Marta ska ta sig från planen till presskonferensen är det lika många som brukar se en vanlig match i damallsvenskan som väntar på att få highfiva eller ta en mobilbild.
– Här kommer en världsstjärna, ropar Löfgren och så dyker Marta upp.
Marta är ovärderlig som pr-kraft för damallsvenskan i år.
Hon var inte alls oumbärlig för Tyresö på planen igår.
Det mest imponerande med segern var hur bra Tyresö spelade med Marta som bara en i mängden. Hur bra passningsspelet satt. Hur alla spelade och slet för varandra.
Det verkar lättare att värva ihop ett lag i dam- än herrallsvenskan och tränaren Stefan Fredriksson säger att rollacceptansen är större på damsidan. Löfgren pekar på en stor skillnad mellan Tyresö och satsande herrlag.
– De spelare vi har här vill inte vara någon annanstans.
Där har han en poäng. Hur bra en allsvensk herrtrupp än ser ut vill de bästa alltid hellre spela i en bättre liga. Med tanke på hur damfotbollsvärlden ser ut just nu finns det ingen annan liga, inget annat lag mer lockande att spela i.
Det kom 2.892 och tittade på premiären och med tanke på påsklovet och det iskalla vädret var det bra. Martavallens rekord på 3.100 åskådare kommer att ryka.
Damernas klubbfotboll blir inte större än så här i Sverige. Ändå är det något småskaligt över allt.
Speakern uppmanar folk att vifta med flaggor före avspark och att ta med dem ner från läktaren efteråt. Och i väntan på att Tyresös gigantiskt stora bollinnehav och överlägsna passningspel ska ge utdelning tittar jag bort och förbi mot målet där inget händer.
Bakom Tyresös Carola Söberg finns sjumannaplanen där jag sett Essinges P01:or spela. Där lirar nu killar och tjejer spontanfotboll när Marta skarvar, när Marta smekar in inlägg med vänstern, när Marta visar att högern behöver mer träning.
Varför kollar ni inte på matchen, frågar jag senare en kille.
– Vet inte, säger han och drar iväg ett skott.
En mindre kille som heter Axel kör Zlatan-finten men mest Marta-finten. Det ser bättre ut än Axel tror när han låter bollen rulla rakt fram och med snabba fötter och överdrivna kroppsfinter lurar en osynlig motståndare.
En bit bort står en person som indirekt avgör hur länge dam-allsvenskan fortsätter att vara stjärnornas serie. USA:s förbundskapten Pia Sundhage säger att om det bli OS-guld kör ligan där borta igång i april 2013.
Hon säger med ett skratt att hon inte gillar det här, att Marta får så bra OS-träning i Sverige. Sen säger hon att hon sett Marta så här förr.
– Hon är borta ut spelet länge och sedan blixtrar hon bara till.
I går blixtrade Marta till med två mål - en kom med en klack - men då var matchen körd sedan länge. Marta är farligast när hon vandrar från kant till kant och igår trivdes hon bäst framför backen Line Röddik Hansen till vänster. Örebro gjorde inte mycket för att störa Marta, de hade fullt upp med alla andra.