Få se nu. Ctrl c och ctrl v. Och så får ni samma början här som jag slutade texten efter Hollands kvart:
”Det är inte lätt att se Holland vinna guld, men det blir oerhört svårt att slå Holland.”
Förbundskapten Bert van Marwijk ser ut som att han ska somna på bänken när som helst, han verkar så säker på att hans spelare har läget under kontroll.
Och det är just det som är mest imponerande med det här holländska finallaget.
Det spelar ingen roll att Brasilien leder och spelar drömfotboll. Det spelar ingen roll att Diego Forlán är inne i zonen och lyckas med det mesta och får obegripligt oändliga ytor att jobba på och dunka in drömmål ifrån.
Spelarna hetsar ändå inte upp sig. De maler på. Maler ner motståndet.
De briljerar inte som på 1970-talet. De bråkar inte som på 1990-talet. Men Holland går att känna igen på skotten.
Är man 40-plus är ett fotbolls-VM inte bara en fotbollsfest i nutiden, det är också en nostalgiorgie. Henke Larsson-kompisen Gio van Bronckhorst hade knappt hunnit banka in 1–0-målet så började det pipa i mobilen.
”Arie Haan-vibbar.”
Och så gick det ett tag och det kom en halvtidsvila och TV 4 hade letat fram det där målet från 1978. I mina minnens television hade målet blivit mäktigare och mäktigare för varje år, men så fick jag se det igen och – nutiden slår dåtiden.
Giovanni van Bronckhorsts skott var bättre och frågan är om Holland är bättre nu än då.
Bättre än finallagen 1974 och 1978.
Det är i alla fall ett helt annorlunda lag.
Det ska inte vara möjligt att på två år hinna riva årtionden av en fotbollskultur men Bert van Marwijk har både hunnit riva och bygga nytt. Giovanni van Bronckhorst berättar:
– Förut startade vi turneringarna bra, sen förlorade vi. Självklart vill vi vinna med vacker fotboll men det är viktigare för oss att i första hand vinna matcherna.
Och den här segermaskinen vann alla matcher i kvalet och har vunnit alla matcher i Sydafrika och förutom lugnet är det som imponerar mest oberoendet av fixstjärnor.
Holland vann i början av turneringen när Robben inte var med. Holland vinner när van Persie knappt är med i spelet.
Den stora frågan är om Holland kan vinna en final även om Sneijders känsla för mål inte är där på söndag. Årets spelare i Italien och Europa håller på att bli det i världen. Wesley Sneijder vände matchen mot Brasilien och här gav han Holland ledningen.
Fram till i går trodde jag att det kanske skulle kunna finnas en extra dimension i det här nya Holland. Ett lag som skulle kunna gå ut och spela lätt och ledigt och flärdfullt. Det tror jag inte längre.
I grund och botten handlar fotboll alltid om att vinna titlar. Det var ett bra tag sedan man förstod det i Tyskland. I Holland tog det lite längre tid.
2010 är Holland redo att inse att en VM-final inte ska ses som slutet på en turnering. Finalen ska ses som matchen när spelet om guldet verkligen börjar.
Och för första gången slipper Holland möta ett hemmalag i finalen.
Till sist: Att skrällgäng når långt är inte ovanligt.
Sverige och Bulgarien 1994. Kroatien 1998. Sydkorea och Turkiet 2002. Alla var i semifinal.
Men – inget nådde final.
Det visar vilket svårfocerat hinder Holland tog sig över igår.