Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Johan Esk: Skräll som skakar Solna

Hammarbys Amadaiya Rennie jublar efter Hammarbys segermål.
Hammarbys Amadaiya Rennie jublar efter Hammarbys segermål. Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Det såg ut att bli en löjligt lätt lördag i AIK-land.

Det blev en derbyskräll som sänder chockvågor från Solna.

Det här är ingen förlust Andreas Alm och hans AIK skakar av sig lätt. Men det är ingen seger som gör Hammarby till mer än kungar på Söder.

När dramat är över och bengalröken lagt sig hoppar Hammarbys spelare tätt tillsammans framför en sjungande, gungande grönvit vägg.

På andra håll står förvånade fågelholkar i AIK-halsduk och på planen syns spridda skurar av AIK-spelare som försöker hitta ett svar på frågan:

Vad var det som hände?

Scenen är en tydlig bild av det här skrällderbyt.

Hammarby vann som ett lag. AIK förlorade som ett gäng vilsna individer.

Förlusten mot nykomlingen från Söder gör att AIK är ute ur cupen redan före kvartsfinalen.

Det är dubbla smällar som träffar Solna-klubben rakt i solar plexus.

Det är ett 2–1-resultat tränarna får leva med på två helt skilda sätt.

Nanne Bergstrand kommer att få allt svårare att banka in budskapet om långsiktighet och väcka frågor om Hammarby verkligen är redo för det här.

Derbyt visade att Hammarby är hemma på rätt nivå nu.

Andreas Alm kommer att gå in i allsvenskan hårt ifrågasatt och förlusten väcker frågor om AIK verkligen är Malmös stora utmanare.

Derbyt visade att laget inte hittat den tydliga gå-till-spelaren när spelet kör fast.

Matchstarten följde förväntningarnas mall 1A.

Hammarby hängde inte med när Johan Blomberg gled omkring i omarkerad terräng och skarvade passningar vidare. Stefan Batan hängde absolut inte med när Nabil Bahoui trampade runt och skickade in ett inlägg som via en Bajen-skarv nådde Henok Goitom. 1–0 i åttonde minuten. För det gamla Bajen hade det varit som att öppna luckan för ett fritt fall. Nanne Bergstrands Bajen skakar av sig en sån smäll och gnetar på.

Hammarby hade ingenting i inledningen men när Kennedy Bakircioglü rullade fram bollen till Linus Hallenius gav Linus fart en hörna. Kennedys hörna satt i ribban och sedan spelade Nabil handboll, det blev straff och Kennedy gjorde 1–1.

Det blev starten på en AIK-period där spelarna blev varnade för kapningar när de inte hängde med, fansen tystnade och ledarna gnällde på domarna.

För att vara laget som ska vara Malmö FF:s stora guldhot var AIK sensationellt lätt att få ur balans på alla plan.

AIK:s spel blev för ofta för många långbollar och det var i och för sig inte helt fel taktik eftersom Hammarbys backlinje varit lagets stora problem. Backarna var i första halvlek lättstressade, hade svårt med uppspelen och verkade ofta vara i numerärt underläge trots att de var fem i linjen.

Det Hammarby redan då gjorde bra var förmågan att snabbt ta sig ur första pressen och in på AIK:s planhalva. Men ofta var spelarna förvånade över hur lätt den resan varit och saknade modet att etablera spel där.

I andra halvlek var mycket bekant.

AIK började halvleken lysande, pressade på hårt, Johannes Hopf tvingades till svåra räddningar och AIK skulle haft en straff när det var hands på Johan Persson.

Självklart var det ett misstag av domaren Michael Lerjéus men är man så stor favorit som AIK var har man inte råd att lägga ödet i domarens ögon. AIK har ännu mindre råd att lagets näst bäste spelare, Nabil Bahoui, har så gnällig attityd och att den bäste, Henok Goitom, kommer med så lite i spelet.

Mitt i AIK-presen slog Kennedy en lång djupledsboll och visade att en enkel rak boll kan spela stor roll. Kennedy visade hela matchen att hans tempo håller för en comeback på högsta nivå.

Maratonmannen Måns Söderqvist (han är troligen ute och springer än) ryckte loss på Kennedys boll, han satte inte chansen men skakade om AIK. Minuten senare vände Linus Hallenius in och ut på AIK:s försvar och hade ett bra skott.

Och ytterligare en minut senare sköt Johan ”Sheriffen” Persson. Hans hands avgjorde inte matchen. Det gjorde hans fot. Dålig placering som gav dålig sikt gjorde att Patrik Carlgren reagerade för sent och Hammarby hade vänt till 1–2.

Två gånger på två halvlekar tappade AIK allt.

En gång är ingen gång men två gånger är en ovana som inte går att vifta bort.

AIK 2015 ska vara ett mer spelförande lag för att på så sätt skapa ett bättre försvarsspel. Men, som Andreas Alm sade på presskonferensen i torsdags, det måste ge målchanser också.

AIK hade 59 procent av bollinnehavet men målchanserna var förhållandevis alldeles för få. AIK är väldigt tunga och farliga när de flyttar fram mycket folk på fasta situationer och på inlägg men det måste till betydligt bättre spel för att dyrka upp ett försvar som plötsligt och oväntat får bitarna på plats.