Den skånska novemberkvällen var mörk, men inne på nattklubben Jeriko i Malmö lyste strålkastarljuset starkt på den lilla scenen. Artistens skor var lika skokrämsskinande som det bakåtslickade håret, skjortan vit och nystruken.
Bakom honom viftade ett par dansande tjejer i kortkort med händerna. I övrigt var lokalen så gott som tom. Framför scenen stod bara två personer, MFF-supportrarna Micke och Pelle. Båda med armarna i kors och avsky i blicken.
Peter Ijehs val av datum och plats för sitt första framträdande som hiphopartist kunde varit mer övertänkt. Tre dygn tidigare hade han presenterats som ny spelare i IFK Göteborg och fått ta emot 1.252.000 kronor av Janne Plånbok i "gåva". Av Micke och Pelle fick nigerianen, som av någon outgrundlig anledning ville bil kallad för "Ijeh P" som rapartist, 30 enkronor i en plastpåse. 30 silverpenningar, lika mycket som Judas fick för att förråda Jesus.
Judas ångrade sig till slut, slängde ifrån sig pengarna och hängde sig. Ijeh P släppte plastpåsen på golvet, sa "Vad är detta?", gick upp på scenen och drog igång låten "Dont Put The Blame On Me". Allsången uteblev.
Peter Ijeh lade snabbt skivkarriären på hyllan. För flera spelare som istället valt att skriva har det gått bättre. Av någon anledning är skribenterna nästan uteslutande mittfältare (ett fall för Johan Plate?).
Målvakter, backar och anfallare får sina memorarer nedtecknade av spökskrivare. Mittfältare bloggar och skriver krönikor (undantaget som bekräftar regeln är Radiosportens BP-bloggare Richard Henriksson).
Pelle Blohm, som kultförklarades under sin tid i Gais ("Blohm står när dom andra faller" var svensk pionjär på området och livnär
sig i dag som expertkommentator och krönikör (missa inte dagboken på blohm.se), Mikael Danielson skrev krönikor i Offside där han förklarade hur det var att spela i "tråkiga" Örebro innan Henrik Rydström tog över för att förklara hur det är att spela i "tråkiga" Kalmar.
Rydström snackar mycket, skriver nästan ännu mer och har gjort det till en konst att alltid få sista ordet. I sin blogg på barometern.se skrev han till exempel någon timme efter tisdagsmatchen mot Malmö om ett snack med Yksel Osmanovski.
"Yksel tyckte, i första halvlek, när Cesar kapades att han skulle stå upp. Jag menade då att Yksel knappast ska vara den som säger något om sådant, 'Spela fotboll istället för att skriva böcker', sa han då till mig. 'Böcker? Om jag skriver böcker, läser du dem då?', undrade jag. Han sa inget mer."
Nu är det dags för en ny skribent att debutera i allsvenskan. Mittfältaren Aki Riihilahti (akiriihilahti.com) kommer att fortsätta skriva krönikor i The Times (två miljoner läsare) och Iltalehti under sin tid i Djurgården ("Av någon anledning vill engelsmännen vill veta hur det är att spela fotboll i Sverige").
Riihilahti säger att han njuter av att skriva och få ge uttryck för sin syn på saker och ting. Han blir glad av att få tycka. Drivkraften till att hitta uttryck utanför gräset är alltså lycka.
Refrängen på AIK-mittfältaren (såklart) Mats Rubarths egenhändigt ihopknåpade slagdänga "Lycklig Man" talar samma språk: "Vill bara va´en lycklig man / som dansar gatan fram /spelar bowling med sitt gäng / och kommer tidigt i säng."
Just det. Hur mycket man än skriver, sjunger och spelar så är det ju ändå träning nästa dag.