Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Fotboll

Lennart Johansson: Sverige ”köpte” röster för att få EM

Lennart Johansson (till vänster) under Svenska fotbollförbundets årsmöte i våras. Till höger sitter Lars–Åke Lagrell, som efterträdde Johansson som förbundets ordförande.
Lennart Johansson (till vänster) under Svenska fotbollförbundets årsmöte i våras. Till höger sitter Lars–Åke Lagrell, som efterträdde Johansson som förbundets ordförande. Foto: Claudio Bresciani/TT

Sveriges tilldelning av fotbolls-EM 1992 föregicks av löften om gentjänster till andra länders fotbollsförbund, i utbyte mot röster.

”Jag gav dem vissa fördelar”, berättar Lennart Johansson, tidigare ordförande för Svenska fotbollförbundet, till DN.

Johansson är ett nyckelvittne i korruptionsprocessen mot Sepp Blatter och Michel Platini.

Under sin tid som ordförande för Uefa, det europeiska fotbollsförbundet, jobbade han nära de nu korruptionsanklagade fotbollscheferna.

Du har levt och verkat i en kultur där korruption var vanligt. Hur kan vi veta att du inte var korrumperad också?

– Jag fick aldrig såna erbjudanden. Jag har fått några födelsedagspresenter som kanske varit tveksamma, värda några tusen kronor, och lite rysk kaviar som är lite gränsfall men det är inget i de här sammanhangen.

Men tror du att du utnyttjades i olika sammanhang? 1996 fick Sverige minst en miljon kronor för att åka och spela en träningslandskamp i Sydkorea när landet sökte VM 2002 med Japan som enda riktiga konkurrent. Dåvarande ordföranden i svenska förbundet, Lars-Åke Lagrell, sade då att ”möjligen kan man se det här som ett led i deras ansökan”.

– Idén med co-hosting (delat värdskap) kom från min sida. Två som var emot det var Blatter och Havelange. För att komma förbi dem kontaktade jag personer som skulle kunna tro på det här och sedan förde jag fram idén i officiella sammanhang.

Försökte Sydkorea få över dig på sin sida genom att bjuda över Sverige?

– Nej. Sydkoreas ordförande Chung Mong-Joon och jag kände varandra väl, vi kom samtidigt in som vicepresidenter i Fifa och etablerade ett intimt samarbete. Han visste att jag var för co-hosting men var skeptisk till idén i början.

– Hans far ägde hela Hyundai-divisionen som bland annat innehöll en varvsdel med oerhört många anställda. Sen dog han och Chung Mong-Joon tog över befälet för den delen av koncernen.

Var det via den vägen som AIK (där Johansson är hedersordförande) ett tag hade Hyundai som sponsor?

– Nej, det blev så ändå. Kanske för att jag sade åt honom att ”Sverige är väl inte så betydelsefullt men det är bra om ni kommer in på marknaden för de kan inte ens med Volvo få ett avtal som är tillräckligt fördelaktigt. Om du kan få business där kan du ha viss framgång”. Och så har det blivit, märket har trots allt vuxit i Sverige.

Foto: Tysklands Tomas Hässler gör mål på Sverige under EM 1992. Foto: Michael Urban/TT

Blev du förvånad när det även visade sig vara oegentligheter kring Tyskland och deras VM 2006?

– Ja, oerhört. Franz Beckenbauer är en fin människa och fotbollsguru men aningslös. Wolfgang Niersbach har gjort ett styvt jobb under en kort tid som ordförande i Tyskland. Han är nu angripen tillsammans med Beckenbauer. Jag har pratat med Niersbach som sagt att han vill att det ska gå så långt det vill, för han vill inte bli misstänkliggjord.

– Vad det har rört sig om är att mot att spela vänskapsmatcher i USA så skulle amerikanerna rösta på rätt sätt när Tyskland ville ha VM. Jag tror att den historien slutar med ingenting.

– De har alltså inte tagit pengar utan de har ”köpt” röster. Det har man även gjort i Sverige när vi fick EM 1992.

Hur gjordes det?

– Jag hade kommit in i många olika kommittéer och var mycket med östsidans representanter som inte hade resurser som andra. Det var folk som hade bra avsikter och var pålitliga. Så jag gav dem vissa fördelar. Det var inga pengar utan löften om att vi skulle öka utbytet med länderna och ställa oss positiva till deras utveckling.