De har vunnit förut på Stamford Bridge och gjorde det igen. Samuel Eto’o och framför allt José Mourinho var i fokus efter Inters triumf mot Chelsea i Champions League.
– Jag firade som aldrig förr, man kan säga att jag inte uppförde mig som det mest väluppfostrade barnet, medgav Mourinho för Sky Italia.
Inte konstigt. Ständigt häcklad av italienska medier. Tillbaka på sin gamla hemmaplan. Nederlagstippad. Och med ett oåterkalleligt krav från omgivningen: att Inter ska vinna Champions League för första gången sedan 1964/1965.
De italienska fotbollsfansen tror att Inter kan lyckas efter segern mot Chelsea. I alla fall att döma av läsarundersökningar.
På frågan hur långt Inter nu går i La Gazzetta dello Sport tror mer än hälften (53,8) procent att det bär hela vägen till Champions League-seger, trots tre andra svarsalternativ (”tar slut i kvartsfinal”, ”tar slut i semifinal” och ”förlorar i final”). I Corriere dello Sport är frågan helt enkelt: ”Vinner Inter Champions League?”. Drygt 66 procent procent hade på onsdag morgon svarat ”ja”.
I tidningarna vill man inte gå lika långt. Kanske visa av de italienska lagens problem de senaste åren. Men optimismen är märkbar. ”Att ha närmat sig pokalen som man inte vunnit på 45 år är bara det en tillfredställelse”, avslutar Fabrizio Bozzia sin krönika i La Repubblica.
Äran för det går främst till Mourinho. ”Det är Mourinhos triumf”, slår Corriere dello Sport fast. ”Memourabile” (en ordlek på ordet ”minnesvärt” och Mourinho”) är rubriken på Tuttosports hemsida. I Milanobaserade Il Giorno skriver Xavier Jacobelli: ”Till att börja med: Mourinho bekräftade intrycket av att arenan var hans, inför publiken som en gång var hans, på bekostnad av (Carlo) Ancelotti som satt på stolen som en gång var hans”.
José Mourinho, som ständigt rör sig i halvsanningarnas land, påpekade före matchen att ”Mourinho inte förlorar på Stamford Bridge”. Sant. Och falskt. I ligan, ja, men då bortser han bland annat från Barcelonas seger på Stamford Bridge 2006.
Segerskytt den gången: Samuel Eto’o. Nu var han det igen. Med den inte helt oväsentliga skillnaden att kamerunaren nu spelar för Mourinho. Eto’o är också den som vid sidan av Mourinho och matchens lirare Wesley Sneijder får mest uppmärksamhet. Rubriken I La Gazzetta dello Sport är ”Interissima” (en ordlek på ”bellissima” – här: ”fantastiska”) i feta bokstäver, följt av ”Eto’oh oh oh” i lika feta bokstäver.
I engelska medier ses spegelbilder. Inter är en spegelbild av Chelsea under mitten av 00-talet men framför allt är båda en spegelbild av Mourinho. ”Man kan förstå om stammisarna på Stamford Bridge tyckte att de såg sitt eget lag för fem år sedan, så likt var Inter till innehåll. Det här var en lagtriumf men också personlig tour de force", skriver Martin Samuel i Daily Mail.
Den förre domaren Graham Poll påpekar i samma tidning att Chelsea skulle haft två klara straffar, båda då Inter i eget straffområde använde sig av till synes väl utvecklade brottarkvaliteter. Men det är också de enda invändningar som kan spåras i engelsk press över utgången i mötet.
”Välkommen tillbaka, José. Egoistisk, cynisk och briljant”, skriver Matt Dickinson i The Times, och summerar med det i några kort ord den motvilliga beundran som finns i både italiensk och engelska medier för den portugisiske tränaren.