För de många konspirationsteoretiker som brukar dyka upp i samband med Uefas lottningar måste fredagens fått det att vattnas i munnen. På pappret talar det mesta för ett franskt, ett engelskt, ett italienskt och ett spanskt lag i semifinal.

För de som ser mer nyktert på lagsammansättningen är mixen förstås spännande. Och kanske mer oförutsägbar än vid första anblick.

Lyon (Frankrike) – Bordeaux (Frankrike)
Analys: Inte illa. Ett franskt lag kommer att spela semifinal i Champions League för första gången sedan Monaco överraskade 2004. Det är sannerligen en paradox att Lyon som varit sämre än på många år i ligan nu äntligen når framgång i Champions League. Trots att Lyon sålde Karim Benzema till Real Madrid för stora pengar toppar laget på nytt överlägset nettoutgifterna på övergångsmarknaden bland franska lag. Det finns tecken på att det trots allt kan betala av sig. Laurent Blanc, som säkert tronar på en förnämare tränarpost inom en snar framtid, har med stadig hand fört Bordeaux till topp i Frankrike. Men i år har frågetecken rests i ligaspelet.
Bedömning: Bordeaux imponerade i en grupp med Bayern München och Juventus. Men Lyons erfarenhet av Europaspel och självförtroende efter triumfen mot Real Madrid bör fälla avgörande.

Bayern München (Tyskland) – Manchester United (England)
Analys: Den makalöse Rooney i all ära, men när hade egentligen Manchester United ett svagare lag? Det är ämnat mer som en komplimang till United av tidigare årgångar än en sågning av årets upplaga. Fortfarande har United en bra chans att ställa både liga- och Champions League-pokaler bredvid den redan vunna i ligacupen. Längre bak i prisskåpet finns förstås pokalen från den klassiska Champions League-finalen 1999. 0-1 mot Bayern München blev till 2-1 på tilläggstid. Nu får Bayern München chans att ta revansch. Dessvärre, för tyskarna, är inte heller Louis Van Gaals Bayern i klass med –99 års upplaga. Men underskatta inte Bayern. De tycks ha den rätta förmågan och det rätta flytet i år. Ingredienser för att nå långt i en cupturnering. Så länge Arjen Robben håller sig skadefri tycks man också ha en spelare som kan göra skillnaden i vilken match som helst.
Bedömning: Ingen drömlottning för United. De vice Champions League-mästarna är förstås favorit, men Bayern kan gå vidare utan att det i så fall bör klassas som en jätteskräll.

Arsenal (England) – Barcelona (Spanien)
Analys: Omgångens mest kittlande möte. Två hysteriskt tekniska och kvicka lag. Thierry Henry mot sin gamla klubb. Cesc Fabregas mot sin nya - om man vill tro på de katalanska medierna, förstås. Både Arsenal och Barça hade lekstuga när de på hemmaplan avgjorde åttondelsfinalmötena med Porto (5-0) respektive Stuttgart (4-0). Arsenal tycks bättre än på länge. Fabregas och Arsjavin är som skapta för hjälteroller i dubbelmötet. Men det är svårt att föreställa sig Arsenals notoriskt ojämna backlinje hålla koll på Messi. Kanske kan till och med Zlatan Ibrahimovic få revansch på alla sina engelska kritiker. Barça fortsätter oavsett att vara ett närmast oförskämt väloljat maskineri under Pep Guardiola.
Bedömning: Arsenal har revansch att utkräva efter finalen 2006, men det är svårt att se dem lyckas. Särskilt med returen på Camp Nou.

Inter (Italien) –CSKA Moskva (Ryssland)
Analys: Två lag som många anser spelade över sin kapacitet när Chelsea respektive Sevilla besegrades på bortaplan och kvartsfinalavancemang säkrades. Den ryska säsongen har just börjat, något som kan bedömas som en fördel om man ser till fräschör. Ryska topplag har numera kapaciteten att konkurrerar om stora titlar, vilket Zenit St Peterburg visade när klubben vann Uefa-cupen 2008. Men listige José Mourinho och hans italienska mästarlag är en tung uppgift. Fysiskt brutala och taktiskt disciplinerade, som ”Mou” vill se sina lag. Sedan finns Wesley Sneijder, som har blommat ut till en lysande kreatör, och en uppsjö alternativ i anfallet.
Bedömning: Leonid Slutsky CSKA har en klar fördel av att ha avgörandet på konstgräset hemma i Moskva. Men Mourinho älskar utmaningar. Den här är överkomlig.