När jag skriver det här håller Feijenoords stadion på att tömmas. ”Waivin’ Flag” spelas och låten tar mig tillbaka till Sydafrika och VM.
Det är också allt som påminner om VM den här kvällen.
För VM-tvåan Holland är festen över. Bara baksmällan är kvar. I sviterna syns slött spel och visslingar hörs.
I går var det fem veckor kvar tills Sverige ska möta Holland och så dags är jag rädd att Holland har skakat av sig alla spår av trötthet och mättnad.
I går syntes varningstecknen tidigt.
Det var duktigt slött och rörigt i Hollands försvar när Finland efter fem minuter tog sig fram till sin första hörna.
Sen gjorde Hollands Huntelaar 1–0 i svallvågorna på en egen hörna och på en billig straff satte Huntalaar sitt femte mål i kvalet och det hade bara gått en kvart och det kändes som att finländarna kunde packa ihop och gå och lägga sig.
Det var Holland som gjorde det.
Det fanns ingen som helst markering (Nigel de Jong var i närheten, men inte ens nära att störa) när Mikael Forssell nickade in 2–1 i 19:e.
Sedan präglades Hollands första halvlek av två saker.
1) Snabba framstötar – det märktes tydligast när Rafael van der Vaart hade ett bra avslut.
2) Nonchalant försvarsspel – det märktes en, två, tre, fyra gånger. Inom loppet av 14 minuter.
Ni läste rätt. På mindre än en kvart hade Finland fyra feta lägen i straffområdet. Mika Väyrynen, Mikael Forssell, Mikael Forssell igen och Mika Väyrynen igen.
Om svenskarna missar chanser som den andra och fjärde kommer det att krossas platta tv-skärmar i Sverige 12 oktober.
Hur kunde det bli så här?
En förklaring är Roman Eremenko. Finlands centrale mittfältare smekte fram snygga passningar så länge han orkade.
En annan är Mark van Bommel. I VM symboliserade han den holländska hungern, nu gav han den holländska baksmällan ett trött och proppmätt ansikte.
Han spelade oftast snett framför Nigel de Jong, parhästen på det defensiva mittfältet, och var mest sugen på att sticka i djupled. Det var så han fixade Hollands billiga straff.
Försvarsarbetet var han måttligt intresserad av. Han spelade gåfotboll istället för totalfotboll och i luckan han lämnade bakom ryggen tog sig Finland fram flera gånger i första halvlek.
Andra halvlek var en enda lång väntan på slutsignal och det är en sak att uppträda så i ett VM. Det är inte lika accepterat i ett kval hemma mot Finland. 20 minuter före slutet hördes de första visslingarna. De dränktes i ett växande jubel men det var inte spelet som lossnat.
Det var Ruud van Nistelrooy som börjat värma upp.
Det var inte bara publiken som var missnöjd. Varken van der Vaart eller Huntelaar gav sina ersättare några större lyckönskningar på väg av planen.
Så Bert van Marwijk har en del att jobba med. Förbundskaptenen hade tvingats byta fyra spelare från VM-finalens startelva.
Gio van Bronckhorst har slutat och missade därmed chansen att spela i sin hemstad med landslaget.
Arjen Robben missar också matchen mot Sverige. Han var lårskadad när VM började, kom tillbaka och det gjorde skadan också.
Dirk Kuyt och Robin van Persie är också, som jag tror att det heter på travspråk, tveksamt startande mot Sverige.
Det är dessutom tveksamt om en frisk Robin van Persie platsar efter sitt bleka VM. Men Dirk Kuyt behövs. Kantspelet som en gång var typiskt Holland var nu nästan obefintligt.
Nye vänsterbacken Vurnon Anita började kul men försvann sen, framför sig hade han en blek Rafael van der Vaart som ersattes av en fladdrig Eljero Elia. Högermittfältets Ibrahim Afellay tillhörde också de tama i matchen där det enda roliga för Holland var poängen.