Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

”Nu infinner sig ett tomrum”

01:27. Det var en vemodig och sorgsen Pia Sundhage som höll sin sista presskonferens som Sveriges förbundskapten.

ARNHEM. Situationen var bekant. Sverige hade åkt ur ett mästerskap kvällen innan, och nu skulle insatsen summeras, innan truppen skingrades för vinden.

Liksom vid uttåget ur London-OS 2012 markerade presskonferensen en förändring. Då var det Thomas Dennerby som analyserade en sista gång, innan han lämnade uppdraget, och åkte hem.

Pia Sundhage, med ett färskt OS-guld i bagaget, tog över en månad senare.

Nu var det Sundhage som skulle summera fem års gärning, och i synnerhet då EM-insatsen i Nederländerna.

Och det var inte samma glada Pia som den här morgonen tog hissen ner till konferensrummet på Van der Valk Hotel i Duiven, där landslaget haft sin bas under turneringen. Förlusten mot Nederländerna i kvartsfinalen (0–2) var tung.

– En lite halvtjurig morgon, har det väl varit, men jag har i alla fall sovit några timmar, inledde hon.

– Det blev ett abrupt slut. Jag är väldigt ledsen för att vi inte kunde bjuda upp mer. Det är lite grann som en sorg som kommer över en, som går i vågor.

– Nu infinner sig ett tomrum. Jag vet inte riktigt ännu hur jag ska hantera situationen. Men jag kommer att göra det på ett eller annat sätt. Man säger att tiden läker alla sår, och det passar väl väldigt bra nu.

Läs merVeteranerna osäkra på fortsättning i landslaget

Vad väntar nu?

– Jag känner ingen stress, utan sätter mig ner i båten och får fånga upp vad det är vad jag skulle vilja göra.

Pia sade att de fem åren med landslaget inte blev riktigt som hon tänkt sig. Hon hade velat vinna fler matcher.

Och vad gäller själva EM vill hon ännu inte ifrågasätta sitt eget coachande. Men hon säger samtidigt att startelvorna i samtliga fyra matcher kan diskuteras, alltså inte bara den mot Italien i sista gruppspelsmatchen, då hon vilade flera spelare.

Hur du på svensk damfotbolls framtid?

– Jag tror att den är ljus, under förutsättning att man gör en omvärldsanalys, och sedan bestämmer den väg man ska ta. För det händer så mycket nu. Det är bara att titta på hur svårt Frankrike hade det (i gruppspelet). Och Frankrike har vi alla lyft upp.

Sedan sade hon att det handlar om spelartyper.

– Den här spelaren som klarar en mot en på långa sträckor har vi. Men vi saknar spelartypen som i trängda lägen klarar en mot en, och samtidigt känner sig trygg i bollbehandlingen.

Läs mer: Johan Croneman: Damfotbollens största problem är kvalitén

Man kan misstänka att hon hade nederländskan Lieke Martens i bakhuvudet. En spelare som tar med sig bollen i steget, som bestämt sig för nästa drag redan innan hon tagit emot bollen.

– Den andra spelartypen är den som jag tycker (Caroline) Seger har varit till och från, som klarar spelet på båda sidor om bollen, en fältspelare som har koll på allt och alla.

– Och Seger är inte längre 20 år, så en sådan spelare skulle vi behöva (få fram). För då får vi ut så mycket mer av de snabba spelarna, och de tuffa spelarna, och de kommer att göra varandra bra på det sättet.

En del av spelarna hade droppat av direkt efter kvartsfinalen. De som fortfarande var kvar på hotellet kom till pressträffen.

Caroline Seger beskrev timmarna efter slutsignalen, när man samlades på hotellet, som en begravning, att man kunde ta på stämningen.

Hur många av veteranerna i laget gjorde sina sista minuter i landslagströjan, i lördagens kvartsfinal? Som känner att de inte ingår i Peter Gerhardssons planer för landslaget, där kvalet till VM 2019 blir den första stora uppgiften.

Ingen av de gamla rävarna, som Nilla Fischer, Lotta Schelin och Caroline Seger, sade att de tackar för sig. Inte än.

Men det handlar om tre spelare som kommer att vara mellan 34 och 35 år när nästa mästerskap spelas. Så frågan är i vilken utsträckning Gerhardsson kommer att se sig tvingad att anlita veteranernas tjänster för att nå VM-slutspelet i Frankrike. Kvalet inleds redan i september.

– Man kan ju inte ta för givet att han kommer att vara intresserad av mig som fotbollsspelare, sade Caroline Seger.

För 23–åriga Magdalena Eriksson, som bortsett från starten mot Ryssland nött avbytarbänken, öppnas nya möjligheter. Och då handlar det inte bara om bytet av förbundskapten, utan också om att hon strax innan EM startade skrev kontrakt med den engelska storklubben Chelsea. 14 augusti ska hon finna sig i London för att inleda säsongen.

Lägenheten i närheten av träningsanläggningen ute i Cobham i Surrey väntar på flyttlasset.

– Jag kommer att bo i närheten av Hedvig (Lindahl), så det känns tryggt.

Hur ser du på framtiden med landslaget, under ny förbundskapten?

– För mig känns det spännande, att få nya tankar och idéer från Peter (Gerhardsson).

Har du pratat med honom?

– Nej, han har varit här och kollat, men hållit sig i bakgrunden. Han har inte pratat med någon i laget.