– Vi har hittat en modell för att reducera risken för knäskador hos flickor, säger forskaren Liisa Byberg som svarat för undersökningen tillsammans med läkaren Ashkan Kiani.

Lite beroende på hur man räknar så löper kvinnliga fotbollsspelare tre till sex gånger så stor risk att drabbas av knäskador än män. Visst finns anatomiska skillnader, men Liisa Byberg talar också om olika rörelsemönster.

– Om man generaliserar kan man säga att flickor belastar knäna annorlunda. De går ofta in i tacklingar med raka knän och eftersom många är lite kobenta riskerar de att landa illa efter ett upphopp, säger hon.

Programmet som Uppsalaforskarna utvecklat syftar till att bygga upp muskulaturen runt knät och på baksidan av låren. Spelarna får ett fempunktsprogram att följa som innehåller uppvärmning, styrketräning, balansövningar, muskelaktivering och rörelser för att förbättra stabiliteten i bålen. Minst lika viktigt är emellertid att spelarna lär sig ett nytt rörelsemönster.

– Det går till exempel att öva på att landa på rätt sätt efter ett upphopp, säger Liisa Byberg.

Metoden har givit resultat. Bland de 777 unga spelare som ingick i studien konstaterades tre knäskador, varav en som uppstod utan föregående närkamp. I kontrollgruppen, som bestod av 729 spelare, rapporterades 13 knäskador, varav hela 10 uppstod utan föregående närkamp.

Kopparberg/Göteborgs Johanna Almgren är en av de svenska landslagsspelare som haft stora problem med knäna. Hon skadade korsbanden som 15-åring, och 2006 tvingades hon till ett två års långt uppehåll på grund av en ny knäskada. Hon har aldrig tänkt på rörelsemönstrets betydelse och ser därför positivt på Uppsalaforskarnas rön.

– Det här bör spridas ute i klubbarna. Det är ju allmänt känt att vi skadar knäna mer än killarna, säger hon.

Själv kommer Johanna Almgren att få leva med sviterna av sina skador även när karriären är över.

– Jag måste träna mina knän hela mitt liv för att kunna leva normalt. Jag känner direkt när jag fuskar. Då får jag ont.