Sverige behöver möta bättre lag Kvalfyllt? Knappast. Damlandslagets 2–1-seger mot Belgien i VM-kvalet var lika väntad som medioker. De ojämna mästerskapskvalen tar död på intresset och hindrar de bästa ländernas utveckling.
Thomas Dennerby hade en jobbig natt. Tankarna gnagde, sömnen vägrade komma. Förbundskaptenen visste att han inte skulle klara ett nytt misslyckande så kort efter EM.
Äh, skojar bara. Att Sverige skulle göra bort sig i Göteborg var ungefär lika troligt som att Linda Forsberg skulle klara en landslagssamling utan att bli skadad.
Kosovare Asllani och Jessica Landström gjorde målen i den första av åtta ljumma kvalmatcher till VM i Tyskland 2011. Ingen av Sveriges fyra kvalmotståndare är rankade bland de 20 främsta i världen. Allt annat än vinst med minst ett par mål varje gång är underkänt.
Sveriges facit i de senaste årens EM- och VM-kval: 16 matcher. Två tappade poäng. 65–7 i målskillnad. Imponerande? Javisst. Men samtidigt ett bevis på hur smal toppen är inom damfotbollen. Och i det pågående VM-kvalet kommer skillnaderna att märkas ännu tydligare på grund av den här förändringen:
Förkvalet i Europa har slopats. Fler länder får vara med och leka med de bästa. Det är bra för deras utveckling, men gynnar knappast Sverige. En av lärdomarna från EM är att det behövs fler matcher mot bra motstånd mellan mästerskapen. Det räcker inte med en försäsongsturnering på Portugals sydkust en gång om året, plus några enstaka landskamper.
En annan negativ konsekvens av de ojämna kvalen är att debatten om Thomas Dennerbys framtid dör ut. Eftersom han klarade den första stormen efter EM sitter han säkert genom den transportsträcka som ska ta Sverige till playoff-spelet i september nästa år (då de åtta gruppsegrarna i Europa gör upp om fyra VM-platser).
Det skulle se konstigt ut att sparka en förbundskapten som radar upp segrar, även om de kommer mot länder som Wales, Azerbajdzjan och Belgien.