Det här var sommaren 2010, mitt under VM-slutspelet i Sydafrika. Silva hade startat den inledande gruppmatchen mot Schweiz, som Spanien sensationellt förlorade. Han hamnade sedan frysboxen, när förbundskapten Vicente del Bosque skulle försöka rädda de regerande Europamästarna från ett VM-fiasko.
Det blev bara fyra minuter till i turneringen för Silva, mot Tyskland i semifinalen.
Men han kunde ändå ansluta till Eastlands i Manchester som världsmästare.
Som bänkad VM-spelare var han dock inte i fokus när försäsongen med Manchester City inleddes. Roberto Mancini hade veckorna innan värvat Jerome Boateng från Hamburg och Yaya Touré från Barcelona.
Speciellt den senare drog till sig rubriker, eftersom han likt Zlatan sidsteppats av Pep Guardiola, och nu sökte revansch i Manchester City.
Dessutom, David Silva var inte den tyngsta förlusten för Valencia under sommaruppehållet. Anfallaren David Villa hade redan innan VM sålts till Barcelona för motsvarande 34 miljoner pund, vilket i förlängningen ledde till att Zlatan hamnade i Milan.
David Silva kostade ”bara” 24 miljoner pund, många var dessutom skeptiska till om den 170 centimeter långe och 67 kilo lätte spanjoren skulle klara det hårdare klimatet i Premier League.
Tanken att värva Silva var dock inte ny för Manchester City. Förre managern Mark Hughes, som tog över efter Sven-Göran Eriksson sommaren 2008, försökte köpa över både David Silva och David Villa från Valencia hösten 2008, men backade när han fick prislappen, 135 miljoner pund. En prissättning som endast handlade om att avskräcka, inte objektivt värdera.
Men redan då stod det klart att Valencias blivande president Manuel Llorente uppfattat något som gått marknaden förbi, att David Silva var värdefullare sett på sikt, att han var en världsspelare i vardande.
”Villa kan lämna klubben, men jag går hellre runt med insamlingsbössan än jag säljer Silva”, sade Llorente, som tog över rodret i den ekonomiskt hårt ansatta klubben ett halvår senare.
Men ingen insamlingsbössa i världen kunde räcka till när först Manchester United, sedan Real Madrid och Barcelona, och till slut Manchester City, hörde av sig.
Valencia var helt enkelt tvunget att sälja, för att rädda ekonomin.
Vad är det då som gör David Silva unik?
Jo, passningsspelet. Sedan han kom till Manchester City har han slagit alla med häpnad, genom att växa med uppgiften, i ett tuffare klimat. Landslagsmannen från Valencia, bänkspelare i VM förra året, har utvecklats till en världsspelare, på mindre än ett år.
Simon Kuper skriver i senaste numret av Offside att statistiken visar att David Silva skapar 33 procent fler målchanser än näst bäste Cityspelare. Samt att hans närvaro kraftigt bidragit till att andelen rätt adresserade passningar på planens sista tredjedel ökat.
Silva har också bidragit till att City i år har förbättrat förmågan att hålla bollen på sista tredjedelen med 7,7 procent, skriver Kuper.
David Silva har helt enkelt kommit ikapp Barcelonatrion Lionel Messi, Andrés Iniesta och Xavi.
Och han har gjort det på deras villkor, genom att se till att hela tiden vinna den där viktiga tiondelen, hundradelen, i varje moment, genom att alltid slå passningen i rätt hastighet, och mot rätt fot.
Det sista är inte minst viktigt, eftersom spel mot rätt fot hela tiden ger passningsmottagaren en exklusiv fördel.
Dessutom, han söker hela tiden den fria ytan, är alltid spelbar, helst på en kant, tappar likt Messi sällan boll, eftersom det kvicka steget, den lysande speluppfattningen, den utsökta tekniken, den låga tyngdpunkten gör att han är otroligt svårfångad.
Han dansar förbi motståndarna, med bollen klistrad vid foten.
Efter tio ligaomgångar har City fem poäng upp på tvåan Manchester United, nio poäng upp på Chelsea. Och en enkel blick i statistiken visar ”hemligheten” bakom Citys fantastiska höst.
Silva har sett till att City fäster spelet högt upp i planen, och hans passningar skär likt giftpilar genom motståndarnas defensiva linjer. Han går dessutom gärna själv på avslut, tre mål så här långt.
Men det är som passningsläggare han är oöverträffad i höst. Med åtta målgivande toppar han assistligan i Premier League, före lagkamraten Samir Nasri med sex assist, och Uniteds Ashley Young med fem.
Det är Silvas giftpilar som skapat möjligheterna för Sergio Agüero och Edin Dzeko, som båda gjort nio mål.
David Silva är född och uppväxt i Gran Canaria, där pappan jobbade som polis. Hans mamma har japanska rötter.
Talangen var tydlig vid tidig ålder. Som 12-åring provspelade han för Real Madrid, men fick nobben.
Drygt ett år senare ville både Valencia och Barcelona ha honom. Han valde Valencias ungdomsakademi, och som 14-åring flyttade han själv till fastlandet.
Men det var först som 18-åring som han fick göra ligadebut, utlånad till SD Eibar i andradivisionen.
Säsongen därefter, 2005–06, lånades han ut till Celta Vigo, och där kom genombrottet. Med cementerad plats i startelvan såg han till att nykomlingen slutade sexa i La Liga och grejade en plats i Uefacupen.
Tottenhams manager Martin Jol hörde av sig, och ville köpa Silva. Men Valencia valde att behålla rådiamanten, som från och med nu var bofast i lagets startelva.
Och redan i november samma år, 2006, fick Silva göra A-landslagsdebut.
Två år senare var han starkt delaktig när Spanien vann EM-guld i Schweiz/Österrike.
Men i VM i Sydafrika fick han alltså ta rollen som bänkvärmare efter det nesliga nederlaget mot Schweiz i premiären.
Nu visar han vad VM-publiken i Sydafrika gick miste om, det spanska VM-guldet till trots.