– Danmark kan spela fint kortpassningsspel, men man ska inte underskatta det svenska kollektivet. Jag gillar det, säger den tidigare Dramatenchefen när han tar emot i ett av teaterns samlingsrum och bjuder på ”sunkkaffe”.
– Sverige brukar vara bra på att stänga av danskarna och de har ingen spelare på Zlatans nivå, fortsätter Holm och tycks andas viss optimism inför lördagen.

Champions League-finalen mellan Barcelona och Manchester United kunde han inte heller se. Då stod han och invigningstalade vid den Bergmanfestival som han är konstnärlig ledare för.

– Man kan inte öppna en festival samtidigt som det är final på teve, säger han. Alla blir bara sura. De skyndar hem för att titta. Det framhöll jag i mitt tal.

Om någon blev sur så var det inte minst Holm själv. Han älskar fotboll. Han älskar intensiteten och det komplicerade förhållandet mellan kollektiv och individ. Han älskar det taktiska spelet. Och så älskar han att det finns en berättelse.

– Något kan verka kaotiskt, men det finns en struktur. Berättelsen finns där. Det finns alltid en dramaturgi i en match, förklarar han.

Staffan Valdemar Holm jämför med sin andra favoritsport, nämligen cykel. Också här finns en berättelse, ja hela Giro d'Italia eller Tour de France kan ses som berättelser i ett landskap som bär på en historia kopplad till själva loppet.

Den initierade åskådaren minns exakt vad som skett på varje given plats – vem som kört omkull, vem som vunnit, vem som överraskat, vem som rasat genom fältet.

Nåväl, låt oss lämna cykeln åt sitt öde. Det är fotboll som är nummer ett för den tidigare Dramatenchefen, och han ser tydliga paralleller mellan verksamheten på en teater och i en fotbollsklubb.

Den anonyme grovjobbaren behövs lika mycket som den gudabenådade teknikern. Pressen på den enskilde aktören är enorm. Utövaren bedöms direkt, det finns inget utrymme för misstag.

Om en skådespelare tappar en viktig replik har du ingen pjäs, och en briljant fotbollsspelare kan gå till historien för något helt annat än sina kvaliteter. Staffan Tappers straffmiss mot Polen i VM i Västtyskland 1974 är ett exempel.

Liknande situationer kan uppstå även i den värld som till vardags är Staffan Valdemar Holms.

– Teater är inte så förutbestämt när du väl står där på scenen, säger han.

Men som ledare, må det vara en konstnärlig eller idrottslig sådan, handlar det om att kontrollera spelet. Det försöker Holm göra, och om det är någon han fascineras av i det sammanhanget så är det Inters tränare José Mourinho. Det sägs att Mourinho en gång var avstängd men ändå lät sig smugglas in i omklädningsrummet i en tvättkorg, allt för att kunna ge sina spelare instruktioner under halvtidsvilan. Om historien är sann eller inte spelar egentligen ingen roll för Staffan Valdemar Holm. Han är ändå förtjust.

– Detta ger respekt. Han är så passionerad att han skiter i om det hela är löjligt. Jag vill gärna se mig själv som José Mourinho, säger Holm och ler lite lurigt.

I tidigare intervjuer har Holm jämfört jobbet som Dramatenchef med att vara förbundskapten för ett lag bestående av 110 Zlatan Ibrahimovic. Det tycker han än i dag och pekar på att skådespeleri till hundra procent är ett adrenalinjobb där aktören är exponerad hela tiden.

Skådespelaren står där på scenen med allt han eller hon har. Det finns inga bortförklaringar och därför är behovet av bekräftelse så stort. Det är, skulle man kunna säga, precis som på fotbollsplanen.

Var finns då teaterns verklige Zlatan, den geniale aktören som bryter mot mallen och kan vinna publikens kärlek helt på egen hand? Några namn vägrar Holm att ge, det skulle bara väcka ont blod hos de som inte nämns, men han tycker att det finns extremt begåvade skådespelare som vågar göra det oväntade.

– Det finns ögonblick då en skådespelare kan göra något som överraskar även regissören. Då är det storartat, menar han.

Ja, att artisten Zlatan Ibrahimovic är något speciellt i Staffan Valdemar Holms ögon råder det knappast någon tvekan om. Men är det verkligen sant att han klädde ut sig till Zlatan när Dramaten firade sitt hundraårsjubileum med en maskerad?

– Klart att det är sant, svarar han. Jag har kvar en bild från det tillfället med Zlatans autograf på. Den har jag ramat in.

Närmare Zlatan än så lär den fotbollsälskande teatermannen emellertid inte komma på lördag. Uppgiften som konstnärlig ledare för Bergmanfestivalen kräver sitt – det verkar ju vara någon som envisas med att lägga hans kulturella uppgifter samtidigt som de stora och viktiga matcherna sänds på teve.