Öppenheten.
Det är det första Nicklas Carlsson spontant nämner.
– Här i Blåvitt stövlar journalisterna rakt in i omklädningsrummet direkt efter match. De svävar lite fritt på träningsanläggningen och dricker kaffe. Det var en chock för mig i början.
När vi precis hade spelat match stod det tre journalister och hängde över en. I AIK hade vi en mediezon utanför.
När Nicklas Carlsson kom som Bosman till Göteborg i november 2007 var det inte vilken allsvensk övergång som helst.
Han kan vara den enda stockholmare som har flyttat från AIK till IFK Göteborg.
– Jag får väldigt mycket gliringar för att jag är stockholmare, säger Nicklas Carlsson och ler.
Han har också fått lära sig ett nytt uttryck av sina göteborgska lagkamrater.
– ”Stockholmstrevlig”. Det är att man trevlig på ytan bara för att man måste. Det är inte genuint, liksom.
Nicklas Carlsson verkar trevligare än så. Han går ofta runt på Kamratgården med ett leende trots att alla skador gjort att han knappt har kunnat spela på två år.
– Det är en jäkligt bra stämning här. Extremt högt i tak, mycket ge och ta med glimten i ögat. Det är skämt och skoj i alla klubbar, inte minst när laget har framgångar, men här finns det något speciellt. I väggarna, tror jag.
Tidigare generationers guldspelare finns kvar på foton på Kamratgårdens träpaneler.
– Jag var med på en sponsorträff inför Halmstadsmatchen. Då var de gamla profilerna där och snackade, Glenn Hysén, Wernerson, Bebben. Det är för skönt att höra deras historier.
Kamratgården ligger i en glänta i Delsjöskogen med den långsmala kanslibyggnaden precis intill spelarnas omklädningsrum, gym och gemensam matsal.
– Det blir en stor enhet. Vi käkar tillsammans. Alla vet vilka alla är.
I samma rum där det äts guldpytt emellanåt lunchar A-lagsstjärnor, materialare, sportchef, klubbdirektör, kanslister och före detta spelare som tittar förbi.
– I AIK är det inte precis så att man kilar upp till kansliet och tar en kaffe. Det ligger på Råsunda. Karlberg (träningsanläggningen) är fem-tio minuter därifrån. Den är mer nybyggd än Kamratgården och jäkligt fräsch. Här är stämningen mer som i en småklubb.
IFK Göteborg lyfter upp fler egna ungdomar till A-laget än AIK.
– Roger Gustafsson är en viktig länk i framgångarna, dels vad han gjorde som A-lagstränare tidigare, dels det arbete han gör i ungdomsakademien nu. Det är enormt hur färdiga de unga pojkarna är när de kommer upp. Går en spelare sönder är det bara att plocka upp en ny. Där har Blåvitt gjort rätt, och det gynnar svensk fotboll. Vi har en dansk och några islänningar i laget. Sedan är det närproducerat, förutom nån stockholmare i truppen, ha ha… Kolla på AIK:s startelva. Det är inte många svenskar där. De har valt en annan väg.
Träningen i Göteborg är också annorlunda.
– Jag har aldrig tränat så hårt fysiskt förut. Första årets försäsong var extremt tuff. Det var så att man nästan ville gråta.
På söndag sitter han på Gamla Ullevi och ser allsvenskans kanske största match genom tiderna.
– Det kommer att bli så jobbigt att sitta på den där läktaren. Man kommer att gå av på mitten. Jag är glad att jag har biljett, för det är inget man vill missa, säger Nicklas Carlsson. Men jag är blåvit nu, så det är inget snack om att jag vill att vi ska vinna.