Gais och Malmö FF spelade 0-0 och efteråt handlade snacket mest om straffar som dömdes och straffar som uteblev. Och om hur Johan Dahlin i MFF-målet lyckades krafsa bort Gais-Wandersons försök från straffpunkten.
– Han väntade och väntade och då väntade jag också, sade Dahlin efteråt.
Det blev ett slags viljornas kamp och när bollen väl kom så var det Dahlin som hade övertaget.
– Det ska väl egentligen vara mål på straff, funderade han efteråt.
Och så lade han till:
– Hade han (Wanderson) valt ett hörn i stället och slagit den där, hade jag nog haft det svårare.
Dessutom var straffen feldömd, tyckte skåningarna.
– Bollen tog i skallen på mig, sade Daniel Andersson, MFF-backen.– Men domaren påstod att den tog på handen.
Strax dessförinnan hade det varit en liknande situation i Gais straffområde. Björn Andersson täckte en boll så att MFF:arna ropade på straff. Men Martin Hansson, domaren, valde att inte blåsa.
Matchen bjöd inte på så mycket skönspel, desto mera fajt och kamp. Och en utvisning.
Gais mittfältare Reuben Ayarna stöp utanför MFF:s straffområde och Martin Hansson blåste för filmning och tog fram gula kortet.
Och sedan det röda, eftersom Ayarna redan hade en varning.
– Han sitter där inne i omklädningsrummet och gråter nu och tycker att han har svikit laget, sade Gaistränaren Alexander Axén efteråt.
MFF var laget som åtminstone bitvis hade mest styr på attackerna. Gais litade mycket till Wanderson en stor del av tiden.
Wanderson hade en egen observatör på läktaren, Feyenoords Leo Beenhakker, som gärna hade sett brasilianaren i sitt lag före den allsvenska starten, men som inte hittade ekonomi för en lösning.
I vad mån det uteblivna kontraktet betydde något för Wandersons spel ville Alexander Axén inte diskutera.
– Jag är trött på den frågan. Wanderson jobbar för laget och gör sitt bästa. Det är här och nu som gäller. Inget annat, tyckte Axén. ko