I EM-kvalet är Lasse Lagerbäck ifrågasatt efter raset mot Spanien. Och hans engelska kollega Steve McClaren har fått löpa gatlopp i brittisk tabloidpress en längre tid.
"Macca" är ifrågasatt för sina laguttagningar, för sin coaching, ja i stort sett för allting.
Han anses helt enkelt inte kompetent nog att leda "världens bästa landslag" och var så gott som sparkad redan förra veckan. Men lyckades med oväntad hjälp utifrån mirakulöst nog resa sig på nio. För vem hade räknat med att Omer Golan skulle avgöra mot Ryssland på stopptid i lördags.
Israels 2-1-seger kom som en skänk från ovan för "Macca". Nu har England åter avgörandet i egna händer. En poäng mot redan klara Kroatien i kväll räcker för avancemang till EM.
Men det är inte snutet ur näsan. "Macca" saknar fem viktiga kuggar i startelvan, avstängde Rio Ferdinand samt långtidsskadade Wayne Rooney, Michael Owen, Ashley Cole och John Terry. Rutinerade backen Gary Neville är heller inte disponibel på grund av skada.
Steve McClaren är sannerligen inte den ende engelske förbundskaptenen som kritiserats på senare år. Engelsmännen har nämligen svårt att förlika sig med tanken att fotbollen utvecklats globalt sedan 1966 då de vann VM. De förstår inte, eller vill inte förstå att det idag faktiskt finns en drös landslag som är bättre, som spelar kvickare, fantasifullare, taktiskt klipskare, har bättre spelare.
Att England ska delta i de stora mästerskapen är en självklarhet i England, men bara i England.
Och engelsmannen på gatan är faktiskt övertygad om att David Beckham är världens bäste fotbollsspelare. Och höjer förvånat på ögonbrynen när man uttrycker en annan mening, påpekar att bäst-före-datum är passerat, och han väl egentligen aldrig varit bäst i världen.
Så väl har Beckham skött sitt varumärke via reklamkontrakt, tabloid- och skvallerpress.
Sven-Göran Eriksson lotsade England till tre raka mästerskap - VM 2002, EM 2004 och VM 2006. I samtliga nådde England kvartsfinal och åkte ur först efter straffläggning både 2004 och 2006.
Ett lysande facit egentligen. Men kritiken mot "Svennis" var ändå massiv och han fick gå.
Hur dålig var då "Svennis", sett i ett bredare perspektiv? Och hur usel är Steve McClaren?
DN har tittat närmare på de totalt 11 förbundskaptener England haft efter andra världskriget. Räknat fram snittpoängen per landskamp. Och då får man ett tydligt besked.
Sven-Göran Eriksson är den mest framgångsrike engelske förbundskaptenen i modern tid!
Om vi ser modern tid från 1973 och framåt.
1973 var det magiska året då Polen, av engelsmännen då betraktat som ett av fotbollens "u-länder", gjorde det otänkbara, spelade 1-1 på Wembley, vilket innebar att England inte kvalade in till VM i Västtyskland 1974. En skam för nationen. Och den omhuldade Alf Ramseys kritiserades rejält för första gången. Ett halvår senare var han avsatt.
Det var här utvecklingen sprang ikapp England. Det skulle dröja till 1982 innan England åter kvalade in till ett VM-slutspel.
Polen visade sig annars vara ytterst kompetent. Tog VM-brons i Västtyskland. Och lagkaptenen Kazimierz Deyna värvades till Manchester City!
Walter Winterbottom och Alf Ramsey har visserligen aningen bättre snittpoäng än "Svennis", men de verkade under en tid då konkurrensen inte var lika mördande och England regelbundet mötte Wales, Nordirland och Skottland i Home Internationals vilket hjälpte upp statistiken avsevärt.
Visst, Alf Ramsey förde England till VM-guld 1966, det kan ingen ta ifrån honom. Men berusad av framgången noterade han aldrig att omvärlden snabbt knaprade in på England. I stället för att ta intryck och utveckla engelsk landslagsfotboll ledde han landslaget in i en recession.
Steve McClaren har en bra bit upp till "Svennis" nivå, vilket framgår av tabellen. Och frågan är om han överlever på posten så länge att han får möjlighet att hämta in?
Ska man tro engelsk tabloidpress står efterträdarna redan på kö i vestibulen i förbundets högkvarter vid Soho Square.