Det blev match också. Det blir alltid det. Spelet går vidare, vad som än händer.
För AIK överskuggades förlusten av Mohamed Banguras tragedi.
För Djurgården gav en grym målvakt och två målchanser tre poäng i årets sista 08-derby. En gammal gnagare såg till att det kanske inte blir några i allsvenskan nästa år.
Vi påmindes om sanningen i en gammal klyscha. Ett bra lag vinner utan att spela på topp.
Djurgårdens spel var långt ifrån på topp. Det blev seger ändå, för i år är Djurgården ett mycket bättre lag än AIK.
AIK spelade först primitivt, sedan desperat och till slut var laget mycket nära att kvittera men Pa Dembo Touray räddade segern.
AIK skulle ha behövt Mohamed Bangura, AIK kommer att behöva Bangura för att säkra kontraktet men mest är det Bangura som behöver hjälp.
För det var också dagen då vi påmindes om livets skörhet.
I meddelandet som lades ut på AIK:s hemsida under söndagen fanns ett budskap som var kort och koncist.
En mening, 22 ord.
Och en avgrundsdjup tragedi.
”Mohamed och hans fru åkte på söndagsförmiddagen till sjukhus för förlossning, men komplikationer tillstötte och barnets liv gick tyvärr inte att rädda.”
Jag försöker inte ens sätta mig in i hur Mohamed Bangura och hans fru mår. Har aldrig kunnat förstå hur föräldrar överlever ett förlorat barn.
Att man inte bara dör av sorg och smärta. Att man inte gör slut på helvetet, utan att det finns föräldrar som klarar att gå vidare, timme för timme, dag för dag och år för år klarar att gå upp, gå till jobbet, gå och handla och gå vidare med allt som måste göras kommer jag aldrig att förstå.
Långt innan ett barn är fött är det älskat. Som blivande förälder har man ofta redan givit det ett namn, man har pratat med barnet därinne och man längtar och man oroar sig.
Och det märkligaste av allt, det som gör att mänskligheten inte klappar ihop trots alla stora katastrofer och personliga tragedier, är att så mycket runt omkring ändå går vidare.
Det korta och koncisa budskapet tog mig tillbaka till ångestladdade dagar när jag och min fru inte visste vad det hotande missfallet skulle innebära.
Och till rödljuset i natten, korsningen Hantverkargatan/S:t Eriksgatan. Vattnet hade gått många veckor för tidigt och i väntan på grönt såg jag snöflingorna falla ner mot rutan som vanligt och folk passerade på övergångsstället därute som vanligt och i bilen bredvid pratade och pussades ett par som vanligt och i mitt inre upplevde jag ett kaos jag aldrig varit med om.
Det gick bra båda gångerna. Det gör ofta det.
Många föräldrar är någon gång med om en komplikation före eller under födseln men det går ofta bra.
Men inte alltid. Inte den här dagen.
När spelarna med svarta sorgband började derbyt bjöd Djurgårdens Pa Dembo Touray AIK på 1–0. Målvakten rev ner Pontus Engblom och Kenny Pavey dunkade in straffen.
Under resten av halvleken försökte Djugården spela fotboll, AIK försökte försvara sin ledning.
Dulee Johnson och Helgi Danielsson var ofta i numerärt underläge på innermittfältet, men det räckte för att stoppa djurgårdarna där. De blå attackerna slutade ofta med avslut från distans.
AIK:s spelidé verkade vara att rulla runt bollen i backlinjen och sedan tjonga upp den. Med snabbe Pontus Engblom på topp var taktiken inte helt fel men den skulle varit bättre om Miller valt Saihou Jagne i stället för tröge Goran Ljubojevic.
AIK spelade med riskminimering. Allt gick ut på att inte mittfältare felvända skulle tappa bollen.
Ändå var det just vad som hände i slutet av första halvlek.
Djurgården spelade helt utan stress, Är man i tabellens mittenland har man lyxen att gå in till ett derby och låta metodiken gå före paniken.
Jag gillar att Miller gav Viktor Lundberg chansen igen men det var Lundberg som tappade bollen i farligt läge. Djurgården högg direkt och även om Lundberg var på väg att avstyra allt så ebbade den andra vågen aldrig ut innan Kennedy Igboananike snyggt prickat in 1–1.
Efter halvtid flyttades Sharbel Touma fram i anfallet. Andra halvlek hann knappt börja innan han utnyttjat den gulsvarta röran i försvaret och gjort 2–1.
För djurgårdarna kanske det inte var så fel att den förre AIK-spelaren kom tillbaka ändå.