Efter elva säsonger i AIK fick Daniel Tjernström belöningen för allt spring. Matchhjälte i en SM-final vid 35-års ålder med 2–1-målet som definitivt säkrade guldet till AIK. Men ”Tjerna” hetsar inte upp sig.
– Vi var ju mästare vid 1–1, konstaterar han.
Medan Ivan Obolo och Gabriel Özkan springer omkring i bara kalsongerna försöker Daniel Tjernström behålla kläderna på. Med ett brett och snett leende tar Tjernström emot hyllningar från alla håll i det allmänna kaoset efter matchen.
Det finns ingen i dagens AIK som är värd att hyllas lika mycket som Tjernström.
Och det finns ingen som sprungit så mycket för detta guld.
I finalmatchen mot IFK Göteborg fick han börja på bänken. Det har varit så sista tiden eftersom poängen fortsatt att regna in med Jorge Ortiz och Dulee Johnson på det centrala mittfältet. Under den hektiska finalveckan talade Tjernström om att han givetvis hoppades på att få spela men samtidigt måste han gilla läget.
Att han skulle avgöra finalen var det ingen som drömde om.
– Jag ville verkligen vara på plan för att ha en svettig matchtröja när bucklan delades ut. Nu blev det mer än så, säger Tjernström med ett leende.
Målet som defintivt sänkte både IFK Göteborgs drömmar om guld och lagets fina svit utan hemmaförluster var ett litet mästerverk signerat Kenny Pavey och Dulee Johnson. Tjernström fick en perfekt passning och tog ned bollen på bröstet.
– Jag hade rätt dålig vinkel men sköt ändå.
Han får frågan om han brukar skjuta ur dålig vinkel.
– Jag brukar inte skjuta över huvud taget, säger Tjernström som nyligen skrev på ett nytt ettårskontrakt med mästarklubben AIK.
Åke Andersson är materialförvaltare i AIK. Han kallas ”Bulten” och spelade i A-laget 1973–1975, ett år blev det silver.
– Det går inte att skriva ett bättre manus, menar ”Bulten”. Han är verkligen värd det här. ”Tjerna” är lite tystlåten men han inger respekt med sin inställning. Börjar det att gå trögt är han ovärderlig.
I kylan ute på plan tar ”Tjerna” av sig i bara shortsen och låter sig bli sprejad i guld. Ett gäng IFK-anhängare står kvar och ropar ”Solnatattare”. Tjernström bryr sig inte. Han fortsätter att spruta champagne och röka cigarr så kvällstidingarna får sitt.
Kvällen tillhör honom.