ÅBO.
Visst kan damlandslaget ta EM-guld. Men då krävs att de övervinner två spöken som förföljt Sverige genom mästerskapshistorien: Premiärmatchen – och Tyskland.
Alla spelare utom Jessica Landström är tillgängliga, det har varit bra fart på träningarna och motståndet skrämmer inte.
EM-premiären mot Ryssland hade inte varit något att oroa sig för – om det inte varit för en detalj.
Sverige och öppningsmatcher. Den omöjliga kombinationen. En av damfotbollsvärldens största gåtor.
Det har gått tolv år sedan landslaget inledde ett mästerskap med full poäng. Då som nu var det EM, då som nu hette motståndaren Ryssland. Ett gott tecken kanske?
På tisdagkvällen, på Veritas stadion i Åbo, måste premiärkomplexet hanteras för att vägen mot gruppseger och en överkomlig kvartsfinalmotståndare ska kännas rak. För om Sverige inte håller för trycket utan slutar tvåa i gruppen väntar Norge (svårt, det såg vi i genrepet) eller Tyskland (ännu värre) i kvarten.
Detta Tyskland som damlandslaget aldrig slagit i en EM-, VM- eller OS-turnering. Som vunnit de fyra senaste Europamästerskapen och som krossade Sveriges OS-dröm i Shenyang för ett år sedan.
Sverige behöver inte känna någon press utifrån att ordna det första mästerskapsguldet på 25 år. Det räcker gott med den spelarna har satt på sig själva. Snacket om final har blivit ett mantra som alla upprepar. Ja, nästan alla i alla fall. Det svaga genrepet kan ha varit en viktig påminnelse om att alla lag har svagheter och inte är odödliga.
Räcker inte det kan truppen alltid lyssna på vice lagkaptenen Caroline Seger, en klok kvinna som sade så här på uppladdningslägret i Stockholm för ett par veckor sedan:
– Vi har spelat bra mot bra motstånd hela året. Men det finns en tendens att alla andra lag presterar som bäst under mästerskap. När vi kommer dit är det upp till bevis. Man kan snacka om allt som har varit, men det är ändå där det kommer att gälla.