Många bryr sig om hur både Lennart och Erik mår.
Det märks redan på söndagförmiddagen när AIK-supportrarna samlas på Bromma flygplats.
Omsorgen om Lennart, som är märkt av den cancer som rasar i hans kropp, är tydlig och Erik får både kramar och handslag från fansen som väntar på att planen mot Göteborg ska lyfta.
– Vi har många AIK-kompisar, säger Erik samtidigt som den gamle storspelaren Krister Nordin går förbi och ger honom en kram.
Tidigare i veckan fick de ett annat bevis för att de är en del av en gemenskap.
– Vi fick ett brev från ”Kurre” Hamrin. Vi trodde knappt att det var sant. Han skrev att han hoppades att Lennart mådde bättre. Både jag och Lennart blev rörda, berättar 67-årige Erik.
Den gamle AIK-spelaren ”Kurre” Hamrin är Lennart största idol och brevet har de ramat in och hängt på väggen ovanför tv:n.
När de gul-svarta halsdukarna hänger runt halsen är inte Erik och Lennart tvillingarna som mobbades som barn och som under stora delar av sitt liv känt sig utanför.
Då är de AIK:are som rabblar laguppställningar i en sådan rasande fart att det är svårt att hinna med och som pratar länge om avgörande detaljer från säsongens matcher.
– Örlunds räddning (Daniel i förnamn) i matchen mot Halmstad var otroligt viktig, säger Erik.
När Erik och Lennart rör sig bland sina AIK-vänner påminns man om hur vacker och inkluderande idrott kan vara.
Hur den kan bryta ensamhet och ge en känsla av tillhörighet.
Något som nästan glömts bort i tider av hot mot ledare, inkastade föremål på planen och slagsmål på och utanför arenorna.
Erik och Lennart är en del av en gul-svart familj.
Där finns det alltid någon att dela både glädje och sorg med. Någon som förstår och bryr sig.
Att vara ett fan är att vara en del av en grupp där det enda kravet är att du delar övriga gruppmedlemmars kärlek till laget. Vad du jobbar med, hur du bor eller hur din familj ser ut spelar ingen roll.
Det är i den gruppen både Erik och Lennart har fått styrka när Lennart drabbades av cancer.
Men det är också med människorna i den här gruppen som de har skrattat, jublat och sjungit när AIK har vunnit matcher.
Göteborg är klädd i en höstlik skrud när bussen rullar från flygplatsen mot Gamla Ullevi.
Lennart är lite trött efter flygresan, men glad över att han har fått lämna sjukhuset och kan se säsongens avgörande match på plats.
– Det här var första gången som vi flög sedan 1992. Då var vi i Spanien, säger Lennart vars ögon fylls med glöd när vi närmar oss Gamla Ullevi.
Anton Olemyr är en av Lennart och Eriks AIK-kompisar.
Anton finns vid deras sida under hela resan. Hjälper dem om det behövs, men är framför allt deras vän.
– Du får passa dig så att inte polisen tror att du är en risksupporter, skojar Anton med Erik när vi ser alla polisbilar som samlats runt matcharenan.
När vi åker förbi Liseberg minns Erik tvillingarnas resa dit för många år sedan.
– Berg- och dalbanan var bäst, säger han och Lennart nickar instämmande.
Utanför Ullevi har tusentals AIK-supportrar samlats.
Än en gång möts Erik och Lennart av en värme som det är omöjligt att inte bli berörd av.
Både kända och okända kommer fram för att ge dem kramar och säger till Lennart hur kul de tycker det är att han fått lämna sjukhuset.
Köerna utanför arenan är långa men när övriga AIK-supportrar ser att Lennart och Erik står långt bak ser de genast till att bilda en fri passage så att de snabbt avancerar framåt.
– I familjen hjälper vi varandra, säger Anton med bestämd röst.
Övriga AIK-supportrar pratar om hur nervösa de är. Hur gärna de vill att guldet ska bli deras.
Erik är däremot inte nervös.
– Jag vet att vi vinner, säger han bestämt.
Rad tre plats 40 och 41 står det på Eriks och Lennarts biljetter.
När de kommer upp på läktaren omsluts de på nytt av sin svart-gula familj. Hejaramsorna ekar mot väggarna i Gamla Ullevi, men musikern Niklas Strömstedt som har platsen bakom Erik och Lennart är inte den enda som ser både spänd och nervös ut.
”Framåt stolta AIK” sjunger fansen och Erik och Lennart känner av spänningen som finns i luften.
– Nu är jag i alla fall nervös, säger Lennart.
Matchen är i gång. Ingen sitter ner och Eriks och Lennarts blickar är fokuserade på det som händer på planen. När Lennart måste sätta sig för att vila ser kompisarna framför honom till att lämna fri sikt så att Lennart inte missar något av det som händer på planen.
– Göteborg är alltid farliga. Vi får inte slappna av, säger Lennart bestämt.
När Göteborg börjar skapa tryck mot AIK:s mål glömmer Lennart tröttheten.
Han ställer sig upp och i blicken finns oro.
Han är inte ensam om känslan. Övriga AIK-supportrar är lika oroliga och när Göteborg tar ledningen efter en dryg halvtimmes spel blir det tyst på gästernas läktare.
Men bara någon sekund senare hörs åter ”framåt stolta AIK”.
Gulddrömmen har fått sig en törn, men den finns fortfarande kvar.
– AIK kan spela mycket bättre. Det har de visat tidigare under säsongen, säger Erik.
Erik får rätt.
I andra halvlek skapar AIK mer och när kvitteringsmålet kommer är det som om hela AIK:s sektion på Gamla Ullevi förvandlas till en färgglad karneval. Erik och Lennart skriker ut sin glädje och runt omkring kramas och dansar andra svart-gula supportrar.
Samma totala lycka utbryter både när 2–1-målet kommer och när domaren blåser av matchen.
AIK:s SM-guld är säkrat.
Erik och Lennart kramar varandra.
De är inte ensamma om att ha tårar i ögonen.
AIK är svenska mästare 2009 och när flygplanet med Erik och Lennart ombord landade i Stockholm halv nio på kvällen fortsatte firandet med en guldbankett.
– Jag sa ju att det skulle bli guld, säger Erik med ett leende som värmer mer än solen på en medelhavsstrand en jul. Lennart ler ett mer stillsamt leende, men lika varmt.
– Vilken härlig dag det blev, säger han.