Det jamaicanska sprintundret personifieras givetvis av Usain Bolt. Mannen som numera slaktar sina egna världsrekord. Men också Shelly-Ann Fraser, nytt jamaicanskt rekord på 100 meter, och Melanie Walker, som vann OS-guld i fjol, har vunnit sina grenar här också.
Till vinnarna har veteranen Brigitte Foster-Hylton sällat sig på korta häcken. Det finns givetvis en mängd förklaringar till att Jamaica, med 2,7 miljoner invånare, är en sådan bra sprintnation. I toppen har landets snabblöpare funnit med i många år.
Efter att tidigare ofta ha stuckit till USA när man slagit igenom stannar i stället jamaicanerna numera hemma och tränar. Det ger en mördande konkurrens i ett redan stort och talangfullt urval.
När DN besökte Stephen Francis träningsgrupp i Kingston i vintras tränade Asafa Powell och Shelly-Ann Fraser i en grupp med 50 andra sprinters.
Förutom gener och traditioner som förs över till nästa generation har kosten på Jamaica framållits. Usain Bolt berättade direkt i Peking att hans snabbhet kom från jams, som han åt mycket som barn.
Errol Morrison, professor på Univesity of West Indies och rektor på University of Technology i Kingston, har gjort DNA-studier på 200 sprinters på Jamaica, bland annat på Asafa Powell.
När han jämförde resultaten med sprinters från Australien visade det sig att 70 procent av jamaicanerna hade stora mängder av Actinen A i sina muskelfibrer, mot bara 30 procent hos australierna.
Vad gör Actinen A för att man ska springa fort?
–Komponenten, eller subfibern kan man också kalla den, gör att muskelfibrerna tar upp syre långsamt, men leverera det snabbt, säger Errol Morrison när han tag emot DN på sitt rektorsrum på U-Tech i januari i år.
Det finns ämnen i jams, mandel och granatäpple som stimulerar tillväxten av Actinen A. Alla tre är vanliga livsmedel på Jamaica.
Morrison betonar att det är bara genom att äta jams under uppväxten man når den här effekten. Han understryker också att Actinen A bara är en liten komponent i förklaringen till varför Usain Bolt och de andra från Jamaica springer så rasande fort.
När DN besökte Usain Bolts hemby Sheerwood Content på norra delen av ön, visade hans mamma Jennifer var familjen odlat jams när Usain var barn. Jams är en basföda på ön.
En enkel förklaring till Jamaica-undret är att hänvisa till dopning. Snaran av indicier har också dragits åt kring Usain Bolt den här säsongen. Hans träningskompis Yohan Blake åkte dit i en kontroll på Jamaicamästerskapen. Dock för en substans som inte finns på dopningslistan ännu. Han fick trots en tidsförbättring på 100 meter från 10,27 i fjol till 9,93 i år inte springa VM.
Bolts andra träningskompis i Glen Mills grupp Daniel Bailey från Antigua & Barbuda, sänkte sig från 10,12 till 9,91 och ett rykte spreds efter 100-metersfinalen, där han blev fyra, att han var dopad.
Ryktet dementerades av Internationella friidrottsförbundet (IAAF), som gick ut med att ingen i finalfältet testat positiv så här långt 2009.
Marion Jones testades över 160 gånger under karriären och åkte aldrig fast. Hon erkände dock att hon använt THG, en konstgjord tillväxthormon.
Som de toppidrottare Bolt, Fraser och Walker är, testas de oftare än andra idrottare.
Jamaicas friidrottsförbund har också insett vilken guldgruva landets sprinters är och vill till varje pris undvika en dopningsskandal. Det var därför man tog i med hårdhandskarna före
VM och krävde att alla jamaicaner skulle komma på uppladdningslägret i Nürnberg.
Anledningen var att alla skulle lämna blod- och urinprov.
Det var då konkurrensen mellan de båda tränarna Stephen Francis och Glen Mills kom upp till ytan på allvar. Francis toppgrupp med två av de tre individuella jamaicanska världsmästarna här i Berlin, plus Asafa Powell, stängdes ju första av från VM av sitt eget förbund när de inte kom till lägret.
Först efter påtryckningar från IAAF fick de delta. Stridigheten om sponsorpengar gör också att det lär bli allt vanligare med planterande av rykten i media.