Men vad som oroar än mer är att bara fyra av 20 svenskar lyckades sätta personliga rekord.
Det är klart att årets svenska VM-trupp inte skulle ha samma förväntningar som de trupper där guldgenerationens svenska supertalanger ingick.
Den blyga målsättningen med sex finalplatser infriades nästan, men varför har svenskar så svårt att göra sitt bästa när det gäller som mest?
Alhaji Jeng var den siste att tävla på Olympiastadion. Han fick inte till ansatsen och erkände:
– Klart det är helt fel ställe att göra det på i en VM-final.
Tyvärr var han inte ensam och undantagen var få. Nicklas Wiberg fick sitt internationella genombrott med sjundeplatsen och det överraskande svenska rekordet i tiokamp. Den överlägset bästa svenska prestationen i detta VM.
Hans kompanjon under de heta dagarna i tiokampen, Daniel Almgren, är nybörjare men visade härlig fighteranda. Och han persade.Likaså Ulrika Johansson på 3 000 meter hinder, där hon var nära svenska rekordet, men långt ifrån en finalplats. Andreas Gustafsson gick också sin första femmil under fyra timmar.
Det har varit en sommar full av svenska friidrottsskador. Egentligen var det bara Michel Tornéus som kom till Berlin utan att ha haft några problem alls denna sommar. Han var å andra sidan debutant och drabbades av VM-nerver på den stora arenan. En erfarenhet han har med sig när han kommer till EM i Barcelona nästa år.
Kajsa Bergqvist, på besök i VM-staden med en delegation från DN-galan, och Stefan Holm har slutat sedan förra VM. När också storstjärnorna Susanna Kallur, Carolina Klüft och Christian Olsson tackade nej på grund av skador, var det våra tre regerande Europamästare som försvann. Klart det märks på en nation som Sverige vars topp i den allt globalare friidrottsvärlden är synnerligen smal.
När också stabile spjutkastaren Magnus Arvidsson tackade nej då han inte återhämtat sig efter skada, var topparna i svenska truppen Wiberg, Thörnblad, Green, Musse, Wissman och Jeng.
Alla har haft skadetrassel eller andra problem under sommaren. Självklart blir det inga topplaceringar då.
Några vann ändå viktiga småsegrar för framtiden. Linus tog en femteplats och lyckades mentalt ladda om efter kvalet. Emma kände att hon kan lita på den nya ansatsen som lovar två meter inom kort och Wiberg fick som sagt sitt stora genombrott.
Att ett lands toppfriidrottare drabbas så mycket av skador under en säsong är alarmerande. Därför är det också bra att nye förbundskaptenen Stefan Olsson och nye landslagsläkaren Thomas Eriksson initierat skadeförebyggande arbete. Ett viktigt område, som ger resultat först på lång sikt, men som tyvärr nedprioriterats under lång tid.
Hos topparna i den svenska truppen kan man således hitta förklaringar till att det inte blev bättre.
Men där under var det många som underpresterade. På ett VM ska man åtminstone kunna överträffa sitt årsbästa, helst sitt personliga rekord.
Det gjorde ingen i detta VM, förutom hinder-Ulrika, tiokamps-Daniel och gång-Andreas.