– Det känns grymt. Riktigt bra, säger hon.

Emma Green har haft en blandad sommar. Den 1 juli satte hon nytt personbästa, 1,98, i Sollentuna. Sedan kom skadeproblemen. Den 25-åriga göteborgskan började få skadekänningar i ena hälsenan och tackade nej till en tävling i Barcelona och i Diamond league-galan i Paris den 16 juli gjorde hon bara ett hopp innan hon valde att avbryta.

Då var det två veckor kvar till EM. Nödlösningen blev ett besök hos den Münchenbaserade läkaren Hans Müller-Wohlfart, som har behandlat många idrottsstjärnor.

– Efter Paris trodde jag inte på att jag skulle vara här. Men då bestämde jag mig för att om jag skulle få chansen så skulle jag se till att ta den, säger hon till TV 4.

Med det ökade hoppet om EM-start och i fredagens kval klarade hon kvalgränsen 1,92 i andra försöket.

I finalen kom urladdningen som lyfte Emma Green till nya nivåer.

– Jag har känt länge att jag kan hoppa riktigt högt. Skönt att det lyckades nu – till slut.

Hon gick in sent, på 1,89 – och rev direkt.

Men efter den tidiga finalfadäsen inleddes silvermarschen. När belgiskan Tia Hellebaut rev ur sig på 1,99 var medaljen klar.

Emma Green nöjde sig inte med det. Hon klarade 1,99 i sista försöket, nytt personligt rekord, och hängde med kroatiskan Blanka Vlasic och tyskan Ariane Friedrich ända upp över två meter.

– När jag tog pers med 1,99 kände jag att det fanns mer i kroppen och när medaljen var klar var det bara att hoppa, säger hon.

Greens flygfärd fortsatte. Hon tog 2,01 i sitt andra försök med lite darr på ribban. Och plötsligt var hon medlem i den exklusiva tvåmetersklubben bland kvinnliga höjdhoppare.

Vlasic tog i första och kopplade guldgreppet. Friedrich gled över i sista, men var med sin två rivningar på höjden förpassad till tredjeplatsen av Green.

– Inställningen var att jag skulle över två meter. Det var det enda som fanns i mitt huvud. 2,01 kände jag att jag hade. Det var skönt att jag hoppade 2,01 och inte bara två meter, säger Green.

Vlasic mäktade med 2,03 i sitt andra försök och det blev för mycket för Green och Friedrich, som båda rev ur sig på höjden. Men Emma Green har aldrig varit så nöjd efter sådana rivningar.