Guld-"Bengan" osäker på fortsättning

- Lättnad. Det är vad jag känner just nu. Jag har väntat i 25 år, förklarar veteranmålvakten Bengt Andersson, 41, som i sin 246:e raka allsvenska match vann sin första titel.

Han hade en av karriärens enklaste uppgifter. En enda riktig räddning, på ett skott från halva planen som studsade lurigt i det våta gräset, var dagens insats.

- Det här var helt motsatt matchen mot AIK. Då hade man mycket att göra och var igång hela tiden. Nu blev det fruktansvärt nervöst.

Inte ens när det återstod ett par minuter av matchen vågade Bengt Andersson pusta ut.

- När publiken började sjunga att guldet var klart med fyra minuter kvar blev jag orolig och började tänka på vad som skulle hända om de kontrade in ett mål, förklarar han.

Det hände aldrig och det fanns aldrig något som antydde att Blåvitt skulle vika ner sig för trycket. Laget hamnade aldrig under någon press, behövde aldrig jaga de nödvändiga målen.

Redan i sjunde minuten halkade Trelleborgsbacken Andreas Wihlborg och tappade bollen i det egna straffområdet. Thomas Olsson kunde enkelt göra det första, väldigt viktiga, målet.

Med den ledningen i ryggen kunde IFK lugnt spela vidare. Åtminstone ganska lugnt, för Trelleborg var inte alls ofarligt i sina kont­ringar även om det inte skapades några kvalificerade målchanser.

Efter att Pontus Wernbloom nickade in 2-0 i 34:e minuten, efter ett perfekt inlägg från Stefan Selakovic, var det dock i princip klart.

Blåvitt skapade sedan många riktigt vassa chanser. Pontus Wernbloom hade ett skott i ribban och Jonas Wallerstedt nickade i andra halvlek bollen i backen och över målet i helt fritt läge.

Men det spelade ingen roll. IFK hade fullständig kontroll på matchen under hela andra halvleken.

- Det var nervöst, men redan vid 1-0 släppte en del, förklarar tränaren Stefan Rehn efter matchen.

Rehn hade en enkel förklaring till guldet:

- Vi har bra fotbollsspelare. Det är dom som gjort jobbet, vi har mognat som lag, blivit skickligare med boll och framför allt vågar vi mycket mer.

Kollegan Jonas Olsson erkände att han i våras inte hade några funderingar på SM-guld.

- Men efter att vi besegrat Halmstad borta förstod vi nog alla att vi hade en bra chans, säger han och nämner några viktiga orsaker till guldet.
- Vi har varit i fysiskt bra skick hela hösten, få skador och inga sjukdomar. Sedan har spelarna trott på vår grundidé. Vi har kastat in många unga spelare och alla har köpt det. Vi spelade med 15-årige Niklas Bärkroth i en match och alla var med på det. Det har pratats mycket om vår satsning på ungdomar, men utan att de äldre rutinerade accepterat och tagit ansvar hade det här aldrig gått.

Frågan är om den mest rutinerade av dem alla, Bengt Andersson, nu har spelat sin sista match. Vilket han antydde direkt när han lyfte Lennart Johanssons pokal.

- För den här säsongen, menade jag. Nu ska jag fira och sedan ska jag till Hofors och Valdemarsvik för att jaga. Efter det får jag väl ta ett snack med Håkan Mild om det ska bli någon fortsättning.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut