DN kunde i söndags berätta den smått osannolika historien som utspelade sig i extremt tufft väder med snö, lera och minusgrader i Kungsängen strax norr om Stockholm i början av maj 1981.
James Brown hittade då Hans Nilsson medvetslös vid en av de sista kontrollerna och släpade honom till målområdet. När Hans Nilsson vaknade upp på Karolinska sjukhuset med hjärtflimmer och en kroppstemperatur på 31 grader var den okände unge gentlemannen spårlöst försvunnen.
Nu ska Hans Nilsson och James Brown träffas.
På samma plats som för 30 år sedan.
– Vi har haft mejlkontakt och skickat bilder till varandra de senaste månaderna. Jag ser fram mot mötet, men jag är en smula orolig att uppståndelsen ska bli för stor. Helst skulle jag vilja möta honom på tu man hand, inte med medier närvarande, säger Hans, när vi träffas över en kopp fika i den nybyggda villan på Hölö i Södermanland.
Hans Nilsson, som idag är 52 år, har en lyckad idrottskarriär bakom sig och han har sprungit så länge han kan minnas. Gör det fortfarande, minst en mil om dagen året runt. På 80-talet blev det både finnkamper, maraton och terräng-VM. Hans tillhörde den svenska eliten och har har flera SM-medaljer i prisskåpet och tävlade för Enhörna IF. Personbästat 2.16 på maraton är nationellt fortfarande en mycket gångbar tid.
Så många orienteringstävlingar har det inte blivit under årens lopp, men händelsen från Tiomila 1981 har naturligtvis stannat i minnet.
Det var kompisarna från barndomsstaden Nyköping som övertalade honom att ställa upp.
– Jag kom med för att jag var löpare och fick förtroendet att springa sistasträckan. Det var en så kallad hängsträcka och jag kände mig i bra form. Jag hade bra flyt och prickade kontrollerna. Men blev segare och segare under de mycket svåra förhållandena och någon kilometer från målet tog bränslet slut. Mer minns jag inte från tävlingen när jag vaknade upp på sjukhuset, berättar Hans Nilsson.
Men livräddaren från skogen var borta.
Hans blev kvar på sjukhuset några dagar, men började snart träna igen.
Två veckor senare gifte han sig i Paris.
– Det är klart jag funderat vem som räddade mig. Men 30 år är en lång tid, när nu James Brown hörde av sig blev jag väldigt överraskad och glad. Det ska bli spännande att träffa honom och kanske åker vi och hälsar på honom i England i sommar. Jag och Inga-Lill (hustrun) har i alla fall fått en inbjudan, berättar Hans tacksamt.
Hans Nilsson är i dag en frisk och vältränad 52-åring och jobbar som specialpedagog på Hölöskolan.
Några fysiska men från den dramatiska händelsen i Tiomilaskogen för 30 år har han inte.
– Jag kan bli lite frusen om fingrarna, säger han och skrattar.
Årets Tiomila avgörs i Riksten (Botkyrka) kommande helg.
– Jag kommer inte att vara med, jag har bara sprungit ett par orienteringstävlingar de senaste åren. Det har inte gått något vidare med karta och kompass. Jag håller mig på vägarna i stället. Möjligen åker vi och tittar på tävlingen, men vi ska hinna med att fira vår bröllopsdag också. 30 år är som sagt en lång tid, säger Hans och tittar på Inga-Lill.
Träffen med James Brown blir ett säkert ett känslosamt möte och är bara några dagar borta.
– Han lider av ms (multipel skleros) sedan några år tillbaka och har det tufft. Av mejlen har jag förstått att det är en varm person med massor av empati. Både jag och min hustru ser fram mot att få träffa honom.