Sport

Här gick starten i det verkliga Vasaloppet

”Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora”, målning av Johan Gustaf Sandberg (1782–1854).
”Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora”, målning av Johan Gustaf Sandberg (1782–1854). Foto: Nationalmuseum.se

Nästa söndag åker 15.800 Vasaloppsåkare förbi Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg och Oxberg på sin väg till Mora.

Men de åker inte i Gustav Vasas spår.

Ska man göra det är det Kättbo och Venjan som gäller.

De nämns som Engelbrekt från Myckelåsen och Lars från Kättbo och har en mycket undanskymd roll i Vasaloppets historia.

Men det var Engelbrekt och Lars som var först ut i Gustav Vasas spår.

Båda var kända rännkarlar och skickades ut för att övertala Gustav Vasa att vända tillbaka till Mora där han under julen 1520, utan någon som större lycka, försökt få folket i Dalarna med sig i kampen mot den danske tyrannen Kristian II.

– De åkte nog tillsammans redan från början i jakten på Gustav. Om de startade i Mora eller Kättbo är osäkert men förmodligen var det Kättbo eftersom de bodde där. De fick troligtvis ett meddelande från kyrkan i Mora att man ändrat sig. Det kan också vara så att de var i Mora vid nyår och fick i uppdrag att hämta tillbaka Gustav, säger hembygdsforskaren Gubb Tage Bevring från Öje.

Det finns väldigt lite skrivet om Engelbrekt och Lars.

– Förmodligen hade de som uppgift att förmedla bud mellan Mora och Venjan. Huvudkyrkan var den i Mora. Kättbo, som var något av en knutpunkt, hade ingen kyrka, men det hade Venjan. Kyrkan hade ju plikten att informera människorna om vad som hände. Det är två mil mellan Kättbo, där de bodde, och Venjan. De åkte säkert den sträckan många gånger.

Att Gustav Vasa inte tog sig fram på skidor är de flesta forskare överens om.

– Gustav kunde inte åka skidor, menar Gubb Tage. Det var inte så vanligt att man kunde det på den tiden, det var mest i Lappland och i Norge man åkte. Han åkte släde som drogs av hästar. Det fanns ett skjutssystem som fungerade och man bytte häst och vagn vid vissa orter, det sägs att kungar och kungliga sändebud fick åka gratis.

Engelbrekt och Lars var vältränade och kunde åka snabbt, därför fick de uppgiften att skida i kapp Gustav Vasa.

– De hade en kortare skida på höger fot som de sparkade med, sedan hade de förmodligen en lång stav som de satte ned på vänstra sidan för att få fart och dessutom hålla balansen.

Gustav Vasas färd från Mora till Sälen är dåligt dokumenterad och dessutom full av skrönor. Det mesta talar för att han tog den närmaste vintervägen och det var via Siljansfors, Kättbo, Venjan och Torgås, utanför Lima, innan han närmade sig Sälen.

– De åkte ju gärna på sjöarna på den tiden. På vintern hade man vägar på sjöar och myrar.

I Sälen finns en sten som är rest till minne av att Engelbrekt och Lars till slut hann upp Gustav Vasa.

–  Men man vet inte ens med säkerhet var han rastade när Engelbrekt och Lars kom ifatt honom, konstaterar Gubb Tage.

Gustav tvekade länge innan han insåg att han kunde vända tillbaka till Mora.

– Det sägs att han hade en garant, kanske en präst, med sig från Lima till Mora.

Under tiden hade Morkarlarna, som var kända för sina vapen, fått information om att Kristian II sagt att han skulle lägga beslag på gruvan i Falun.

– Därför ställde också bergsmännen upp när Gustav kom med sina mannar från Mora och Rättvik. Det sägs att Engelbrekt och Lars fick skattelättnader av Gustav Vasa, åtminstone Lars son ska ha fått det.

Gubb Tage har förståelse för att man på 1500-talet inte åkte den sträcka som Vasaloppet är dragen i dag.

– Det fanns ingen väg där då och det var svårframkomlig terräng. Det är backigt mot Evertsberg och det var besvärligt för häst, dessutom var det krokigt, därför höll man sig så mycket man kunde till myrar och sjöar.

Rolf Hammar kom in i Vasaloppets ledning 1987 och slutade som generalsekreterare för loppet 2008. Han är inne på samma spår som Gubb Tage.

– Bevis för hur de skidade finns inte men det är troligt att det var en annan väg än Vasaloppet eftersom det var som vildmark där spåret går i dag. De åkte nog via Venjan, Kättbo och sedan västerut mot Lima. Ingen kan lägga fram de slutgiltiga bevisen, det spekuleras fram och tillbaka. Jag brukar säga att så länge ingen kan motbevisa mig så är det så här. Det är den sanning som finns om hur skidlöparna tog sig västerut och hann i kapp Gustav, om det sedan är sant kan ingen riktigt säga.

Hammar tror att både Engelbrekt och Lars var riktigt skickliga skidåkare.

– De var troligtvis kända för att vara kraftfulla och duktiga. När folket i centrala Mora ändrade sig så sökte man snabba killar, både Lars och Engelbrekt var säkert kända för att ta sig fram snabbt på skidor. Det är det mest troliga, annars skulle man inte hämta två personer från en by en bit utanför Mora utan då skulle man tagit några från själva Mora.

Att Gustav Vasa inte skidade själv är Hammar övertygad om.

– Man kanske kan fundera på hur en Stockholmsperson som Gustav Vasa, det var ju ingen vildmarkens son, tog sig fram. Han måste åkt släde och haft ett följe som hjälpte honom västerut, det är ganska glesbefolkat i dag och än värre var det på den tiden.

Någon tanke på att dra banan i spåren efter Engelbrekt och Lars jakt på Gustav Vasa har ledningen för Vasaloppet aldrig haft.

– Sträckan som man åker i dag har blivit så enormt etablerad, många som deltar ingen aning om historiken eller varför loppet har den sträckning det har. Själva sträckningen har väl tillkommit mycket beroende på att det var den genaste vägen från Sälen till Mora, det var 90 kilometer. Från början gick loppet på kör- och hästvägar, man drog inte in i vildmarken mer än behövligt.

Om loppet skulle gå från Mora via Venjan och Kättbo till Sälen skulle det innebära en sträcka på elva mil.

– Nio mil som det är i dag räcker som kraftprov, menar Hammar som själv slutade fyra i loppet 1974.