– Att locka kvinnor är viktigt, säger Mathias Poursine, vd i Stade Français, till DN.se om klubbens strategi.
Att döma av publiksiffrorna har Stade Français lyckats häpnadsväckande. Klubben har det högsta publiksnittet i fransk rugby, över 30.000 i år. Kvinnor utgör för närvarande hälften. Ett facit som troligen är smått unikt inom stora lagsporter.
– Förra året var siffran för oss 48 procent kvinnor, i år är den 51. För fransk rugby som helhet gäller cirka 35 procent, kanske ända upp till 40, vilket kan jämföras med fotbollens 10, säger Poursine.
Medan huvudstadens fotbollsklubb Paris Saint Germain sjunker allt djupare i huliganträsket vårdar Stade Français sin familjevänliga miljö. Klubben är mån om att nå utanför den traditionella publiken och Poursine drar sig inte för att svänga sig med termer som ”sportainment”.
– Om man bara sikar in sig på rugbyfans så har man ett litet publikunderlag i en stad med Paris nöjesutbud.
Förändringen tog sin början 1992 när den förmögne Max Guazzini, en av grundarna till radiostationen NRJ, tog över den lilla klubben som spelade på rugbyns bakgård för de närmast sörjande.
Stade Français påbörjade en snabb marsch uppåt i seriesystemet. När klubben 2005 bytte blå tröjor till skrikiga rosa inleddes en ny och mer aggressiv utmaning av rugbyetablissemanget.
– Vi ville synas. Rosa var ingen typiskt manlig färg i sportsammanhang. Om man ser tio rugbymatcher är det oss och våra rosa tröjor som många minns, påpekar Poursine.
Cheerleaders, fyrverkerier, billiga biljetter och matcher på Stade de France, den tidigare fotbolls-VM-arenan, följde. Popstjärnan Madonna och modellen Naomi Campbell blev officiella gudmödrar till Stade Français. Gloria Gaynors ”I will Survive” blev klubblåt.
– Först mottogs initiativen med stor skepsis. Man frågade sig vad Guazzini sysslade med, han kom inte från rugbyfamiljen, säger Maxime Maillet, rugbyjournalist på L’Equipe.
– Men efterhand har attityderna mjuknat. I slutändan har man insett att Guazzini gett rugbyn nytt liv med sitt annorlunda sätt att närma sig sporten. Nu ser nästan alla tillbaka på förändringarna som något positivt, att han sprängde gränser.
Ifrågasättandet av kommersialiseringen har drunknat i försäljningssiffror. De specialdesignande hemma- och bortatröjor i grälla färger och mönster har sålt 100.000 i snitt de senaste åren. Utmanande spelarkalendrar, som började lanserades för åtta år sedan, har som mest sålt 200.000 på ett år.
– Folk har haft en bild av att rugbyspelare är två meter långa, väger 120 kilo och har brutna näsor. Vi vill visa att vi har lika snygga spelare som fotbollen har i David Beckham och Cristiano Ronaldo, menar Poursine.
De kan spela också. På tolv säsonger har Stade Français blivit franska mästare fem gånger. Men i år hackar maskineriet. Laget har spelat bort sig från slutspelet och vid sidan av planen finns ännu ingen lösning på en ny, egen arena eller eget träningscenter.
– Om man ser ur ett 15-årsperspektiv så har Stade Français varit en framgångshistoria. Men i dag upplever klubben också en kris eftersom den växt så mycket och är i behov av en struktur, påpekar Maxime Maillet på L’Equipe.
Den sportsliga räddningen den här säsongen kan bli Heineken Cup, rugbyns svar på fotbollens Champions League. Stade Toulousain väntar i kvartsfinal på söndag. Stade Français har varit i final tidigare men aldrig vunnit turneringen. I år spelas dessutom finalen på Stade de France.
Men Poursine har sitt perspektiv klart.
– Ligan är alltid viktigast, det är i Frankrike vi har sponsorerna. Kanske att spelarna inte ser på det likadant, att spela final på Stade de France är förstås stort för dem.
Läs mer:
Lag i rosa
Rosa inget för Attila