Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Helene Ripa redo för Paralympics i ny idrott

Det varma, breda leendet möter resenärerna i ankomsthallen på Arlanda. Ett leende som tillhör en av Sveriges främsta idrottsprofiler, Helene Ripa, guldmedaljör på 15 km skidor i Paralympics i Sotji för två år sedan.

Vid sommarspelen i Rio de Janeiro, som inleds på onsdag, ska Helene försöka upprepa bedriften. Men nu i en helt annan idrott, kanot.

– I början såg jag det som ett komplement till skidåkningen, men efter någon månad kom jag i kontakt med Eva (Berglund Lindbäck) på kanotförbundet. Hon är elitkoordinator där och hon var så på, så peppande och pratade varmt om parakanot. Jag tyckte det lät intressant.

– Jag bestämde mig för att börja tävla lite grann och se vad det fanns för möjligheter att kvala till Paralympics, berättar Helene Ripa.

Det här var i augusti förra året. Den första kvalmöjligheten till Paralympics i Rio hade redan passerat.

– Den andra var i maj, vid VM i Duisburg. Jag bestämde mig för att ge det en ordentlig satsning, parallellt med skidåkningen.

– Och vi hade inga mästerskap utan den här vintersäsongen var ganska lugn, bara världscup. Så i samråd med min skidtränare beslöt jag att göra ett försök.

– Satsningen var inte hemlig, men heller inget jag gick ut och berättade om. Jag vill inte ha krav utifrån, utan det här var en grej för min egen skull. Men sedan blev det ju ett väldigt hallå när det gick vägen.

Känner du press nu då?

– Nej, det gör jag inte. Den största utmaningen var ju faktiskt att ta den här kvotplatsen till Rio, framför allt efter en väldigt kort paddlingssäsong. På vintern blir det ju bara paddlingsmaskin, vilket innebar väldigt kort tid på vattnet. Så den största utmaningen var att försöka ta mig till final på VM.

Helene Ripa klarade målsättningen, hon nådde finalen.

– Resten av sommaren har handlat om hur mycket jag kan utvecklas. Hur bygger jag upp min styrka? Hur kan jag få tekniken att stämma bättre? Att försöka omvandla den grundfysik jag har till fart.

– Så nu, inför Paralympics, känner jag bara att det ska bli jättekul att tävla. Se hur mycket min träning under sommaren har gett mig och försöka få till ett så bra lopp som möjligt.

– Jag känner inte att jag har något favoritskap eller något medaljkrav på mig. Jag känner mig bara väldigt glad över att ha tagit mig till Paralympics.

Har du ”fuskat” med kanot tidigare?

– Jag har ju paddlat förut. Vi har två havskajaker, så vi har ju varit ute och paddlat på somrarna, någon helg här och där. Ibland med övernattningar, ibland bara över dagen, men inte alls överdrivet mycket.

– Sedan är det ju väldigt stor skillnad mellan att paddla en havskajak och en motions- och tävlingskajak. Inte bara för att de är ranka, det är en helt annan paddlingsteknik. Så jag har fått lära om, vilket har varit ganska svårt.

Men skidåkningen måste ju ha gett dig den där grundfysiken du pratar om?

– Ja, absolut. Utan den hade det över huvud taget inte varit möjligt att göra den här resan. Det är samma muskelgrupper, samma sorts styrketräning. Så den stora skillnaden har varit tekniken och träningsmängden. Skidåkning handlar väldigt mycket om uthållighet och styrka, medan paddling är sprint. Det handlar om explosivitet och mjölksyra under en kort tid.

– Jag har ju tränat uthållighet under en lång tid. Den här sommaren har jag fått fantastisk hjälp med teknik och träningsupplägg via Henrik (Nilsson), det hade ju inte gått om inte han hade haft möjlighet att hjälpa mig.

(Henrik Nilsson tog OS-guld i K-2 1 000 meter i Aten 2004.)

Men då har du väl paddlat mer eller mindre på heltid?

– Ja, men jag jobbar parallellt med mitt idrottande. Jag har i princip kört ett pass före jobbet och ett pass efter jobbet. Ibland även ett styrkepass på lunchen. Och så har det varit hela sommaren.

Var tränar du?

– Jag bor och jobbar söder som Stockholm, i Haninge, och tränar på Drevviken eller i Rudan för att jag ska hinna med. Det blir inte blir så mycket resor då. Sedan har jag varit nere i Nyköping vid ett flertal tillfällen i sommar, i princip en dag i veckan och tränat tillsammans med Henrik.

Din vardag har varit inrutad?

– Ja, och det är ju ett måste för att få det att fungera, att ha rutiner, för att jag ska orka och hinna med.

Vad jobbar du med?

– Nu jobbar jag som art director med reklam och marknadsföring på ett företag i Stockholm, Länna Möbler. En flexibel arbetsgivare, jag kan jobba så mycket som jag kan, i princip.

Det var när Helene Ripa var 14 år som livet förändrades. Hon fick ont i högerbenet, gick med det onda ganska länge innan hon kom till en läkare som gav henne det grymma beskedet: cancer.

En allvarlig form som innebar att man var tvungna att amputera.

Via sjukgymnasten kom hon i kontakten med idrotten och började simma. Det gick bra, och ganska snabbt kom hon med i landslaget. Och 1992 deltog hon i Paralympics i Barcelona med en femteplats som bästa resultat.

Du har haft ett ganska långt uppehåll i din karriär. Varför?

– Det var efter Paralympics i Barcelona. Jag var skadad där och hade varit skadad ganska mycket. Jag kunde inte göra mitt bästa och jag hade lagt ner sex sju år på simningen. Jag tyckte det var tungt att lägga ner så mycket tid på träning och sedan inte kunna få ut det på tävling. Jag kände att jag inte hade motivationen att träna ytterligare fyra år för att kanske vara skadad igen. Jag var bara 22 år och kände att jag ville göra andra saker i mitt liv än att bara idrotta. Så jag startade eget företag, bodde i New York ett år, skaffade hund och tränade den, det blev en annan fas av livet.

Men du fortsatte ändå att träna en del?

– Ja, det var ju inte så att jag bara lade träningen åt sidan. Jag fortsatte gå på gym, för att hålla kroppen hel.

Skidor och kanot sliter ändå på kroppen. Klarar du dig från skador nu?

–  Ja, jag har varit väldigt förskonad. Jag fick en överbelastningsskada i foten hösten 2014, när jag gick på lite för hårt med träningen igen efter Sotji. Men sedan dess har jag har hållit mig hel.

– Nu är jag förstås väldigt sliten i axlarna, träningen är ensidig. Man ligger ju hela tiden och balanserar på gränsen, det gäller att vara lyhörd och ligga på rätt sida.

Vad är det som driver dig? Vad ser du framför dig?

– Jag tycker att det är väldigt roligt och utmanande att se hur bra jag kan bli. Tycker att det är väldigt inspirerande. Och jag tror att det var därför det blev något annat efter Sotji. Jag tog guldet som är allas högsta dröm, och efter det hade jag svårt med motivationen, kunde inte förstå vad som skulle driva mig till att fortsätta. Hur ska jag kunna toppa det här?

– Att då kunna komplettera med något annat, som jag inte hade testat. Se hur mycket kan jag utvecklas, hur snabbt jag kan bli bra? Det tycker jag är jätteinspirerande. Och jag tycker ju om att tävla, och du kan ju inte tävla om du inte tränar ordentligt. Så det blir ju win win åt båda hållen.

Men om vi leker med tanken att du vinner i Rio. Vad ska driva dig vidare då?

– Vet inte. Tanken nu är att jag ska gå tillbaka till skidorna efter Rio, efter någon eller några veckors vila. Det blir spännande att se vad träningen i kanot har gett mig? Vad har hänt med min skidåkning?

– Ska bli jätteinspirerande. Och den här säsongen (som kommer) är det både VM och för-Paralympics i Pyeongchang.

– Men i dagsläget ser jag inte att jag ska pröva på ytterligare en sport. Men det var ju inte så det här (kanot) började heller, utan det skedde som en naturlig följd av saker och ting.

Vad är roligast? Simning, skidor, kanot?

– De är olika. Det är väldigt stor skillnad mellan kanot och skidor, både i träningsupplägget och tävlingsmomentet. Det är svårt att sätta dem emot varandra, de är varandras ytterligheter.

– Men just nu tycker jag att kanot är fruktansvärt roligt. Och jag kan inte se i dagsläget att jag skulle sluta paddla. Men jag kan inte heller se mig själv sluta åka skidor. Allt har sin charm.

Hur mycket är din make med och ”kör” med dig?

– Mer på skidorna än på kanoten. Hade hoppats att han skulle vara med lite mer i den andra kanoten i sommar, men han fick inte riktigt till det här med balansen. Men han är ju väldigt delaktig ändå, med den tekniska supporten. Löser de problem som dyker upp på vägen.

Hur ser konkurrensen ut i Rio?

– Skulle säga att jag ligger någonstans i mitten av startfältet. Vi är tio stycken som är uttagna.

– Men jag var på EM i midsommarhelgen, och då överraskade jag mig själv med att ta guld. Och då var några som är uttagna till Paralympics med, så kan man få till ett riktigt bra lopp så kan det räcka långt. Sedan är det ju svårt att säga vad som hänt med konkurrenterna under sommaren.

– Men jag har möjlighet att göra en riktigt bra prestation, så det ska bli väldigt spännande.