När Northug och ryssarna Maxim Vylegzjanin och Ilja Tjernousov lade beslag på medaljerna kom Hellner i mål som sexa några sekunder för sent.
Varken Marcus Hellner eller någon av hans lagkamrater på VM-tremilen med skidbyte ville skylla på utrustningen. Men ingen av dem hade toppskidor. Det håller inte om man ska utmana Petter Northug.
Hellner lyckade i alla fall pressa sig upp till ledning bredvid Northug in på stadion. Sedan tröt orken.
– Det var otroligt jobbigt, tre mil av kämpande. Det satte nog sina spår på slutet, sade Hellner.
– Börjar jag släppa klungan i klassiskt så brukar jag vara rökt. Jag hade problem med fästet, jag måste ha väldigt bra grejer för att kunna hänga med, det är ingen nyhet. Men jag gav mig fan på att vara med där uppe och slåss om medaljerna.
Efter att ha fått slita i 15 kilometer för att hålla sig kvar i slutet av klungan i klassiskt och sedan försöka ta sig fram och hitta rätt positioner i fristilsdelen så hade han till slut läget. Men i det som i alla fall i svenskmun kallas Hellnerbacken efter uppvisningen i VM-sprinten offrade han sina sista krafter.
– Det var väl inget ryck så, mer ett försök att gå upp i tät. Men jag hade inte krafterna att gå ifrån. Jag försökte köra för medalj. När Northug gick om mig och jag hade en till bakom mig förstod jag att det skulle bli svårt att hålla i en spurt. Jag var helt stum.
De svenska vallningsproblemen syntes tydligast när Daniel Richardsson efter sitt mäktiga ryck i den klassiska delen blev omsusad av hela tätklungan när det bar i väg utför.
– Jag blev överraskad att jag tappade så mycket. Första varvet var skidorna bra, spåren var hårdare då också. Man tappar geisten lite, men även om jag hade haft hyfsat bra grejer under fötterna så tror inte jag hade kunnat åkt ifrån. Jag var ändå bra med vid skidbytet, men ramlade på det andra varvet i fristil och tappade mycket tid, sade Richardsson som kom i mål som 27:a, 1,5 minut från väsentligheterna.
Johan Olsson, på 16:e plats och 12,6 sekunder efter, beskrev sin tudelade tremilafärd som att han hade bra skidor under första halvan av både klassiska delen och fristilen. Den trefaldige OS-medaljören gjorde även en jämförelse med Vancouver-spelen
– När man har brutalt bra skidor är det jävulskt kul. I OS hade vi grymma skidor, som att man bara lekte runt spåren.
– Det är små mariginaler. På slutet nu var det som att åka i hydraulolja. Då går det snortungt.
Anders Södergren prickade rätt med sin klassiska skidor, med intensiv hjälp av sin vallare Lars Frykberg.
– Lasse tog bort vallan helt ett par gånger. Men kladdig burkvalla är det lätt att det blir för tjockt, det är så lite, lite som gör skillnaden, sade Södergren som kom i mål i klungan som 20:e man
– Jag var för dålig att ta positioner, sade han.