Hon hade hemmabana, publiken med sig och ledde matchspelet mot Oberweg, världsmästare 1999 och 2003, fram till 15:e hålet. Då tvingades Andersson använda två slag, när tyskan spikade så var ställningen kvitterad till fyra lika i antalet vunna hål.
På hål nummer 16 ökade dramatiken.
Samtidigt som Eva Andersson koncentrerade sig för att försöka återta ledningen stördes hon inte bara av ett fyllo som skrek ut sin ångest, utan också av en ambulans med sirenerna på som drog förbi på bron intill, vinden som låg på från sidan och höstlövens prassel.
Det blev för mycket till och med för Eva Andersson som tvingades att avbryta sin koncentration för att göra om proceduren när allt lugnat ned sig.
Att hon klarade banan på ett slag efter det är beundransvärt.
Sedan följdes Andersson och Oberweg åt även om det såg som att tyskans boll på näst sista hålet inte skulle hitta till koppen. Men efter diverse krumelurer så letade den sig i och det hela slutade med sudden death.
Matchspelet avgjordes på andra sudden-hålet. En rak bana med en brygga som ofta spikas. Oberweg satte bollen på första slaget, men det såg aldrig svenskan. Hon valde att hellre titta rakt in i en blå container än att se motståndaren slå sina slag.
– Jag fokuserar på mitt eget spel men hör på reaktionerna hur det gått.
Nu fick hon höra Oberweg skrika vilt av glädje, nu hade hon satt rejäl press på den svenska utmanaren.
– Hon psykas genom att skrika mycket, konstaterar Andersson.
Andersson var tvingad att spela bollen direkt i koppen men den smet sakta förbi hållet och finalen var avgjord.
Trots den ytterst knappa förlusten var Eva Andersson mer än nöjd med vad hon presterat.
– Det är helt sjukt, säger Andersson samtidigt som hon kramas om av vänner, klubbkamrater och landslagskolleger.
Sönerna Lukas, nio år, och Max, fem år, kommer fram och ger mamma en kram. Det är satsningen på barnen som gjort att Eva Andersson inte spelat i landslaget på sju år. Om det blir en fortsättning efter succén hemma på Tanto kan hon inte svara på i dag.
– Jag vet inte, har bara tagit beslut om det här året då VM gick på hemmaplan.
Jonas Gustafsson var regerande världsmästare på herrsidan men fick nu nöja sig med en fjärdeplats. I semifinalen förlorade Gustafsson mot blivande segraren Walter Erlbuch, som i finalen vann över sin bror Harald i sudden death.
– Nu måste jag ta bronset så att det inte blir tre tyskar på pallen, konstaterade
Gustafsson efter semifinalförlusten.
Men Marcel Noack vann en seger som var klar redan efter 16 hål.
– Men jag är nöjd med att vi vann lagtävlingen, det var den jag siktade på när jag bestämde mig för att satsa på VM, konstaterar Gustafsson.