Tidig elitsatsning är utgångspunkten för debatten. Ett negativt laddat uttryck, men vad menar ni egentligen med begreppet?
Karin Mattsson: - Det är svårt att peka på vad tidig är. I vilken ålder det är. Problemet är snarare när barn sätts under press av vuxna för tidigt och när vuxna börjar sortera ut barn. Det är då det får en negativ bild av idrotten.
Stefan Lindeberg: - Skrota uttrycket helt. Debatten startar i urval, hur man väljer bort unga och det är problemet. Om en kille eller tjej vill hålla på mycket med idrott då är det bra. Det andra skickar negativa signaler, gör det fult att hålla på med idrott.
Men faktum är ju att barn väljs bort tidigt.
SL: - Idrotten måste möta barn och ungdomar där dom är. Det gäller också att tillgodose de som vill hålla på mycket med idrott. Vi är ett litet land, så vi måste måna om alla. Det är svårt och det ställer höga krav.
KM: - Här är klubbkulturen viktig. Vi i RF jobbar mycket med föreningsutveckling. En bra klubbmiljö gör detta lättare. Om man har en egen arena, eller klubbhus, att vara på hänger man ofta där även efter träningen. Man ser förebilder inom egna klubben. Men det här är också svårt i en storstad.
SL: - Därför är det ingen slump att många av våra stora kommer från små orter. Där kan den där miljön skapas lättare.
KM: - Jag minns från min uppväxt. Jag var i stallet sju dar i vecka. 13 timmar per dag på helgerna. Man red inte hela tiden, men vi var där och såg vad de andra gjorde.
Såg du all din tid i stallet som tidig specialisering?
KM: - Nej och hade någon sagt åt mig att bara vara där tre dar i veckan hade jag ju inte börjat med konståkning i stället. Jag ville inte vara där mindre tid. Det var ju mitt liv.
SL: - Låt oss enas, stryk det här med tidig specialisering. Det ger signaler att det inte är bra att ungar håller på mycket med idrott. Det leder tankarna fel. Den debatten är som en månghövdad hydra att hugga huvudet av och som ständigt kommer upp. Problemet är i stället hur man ska stimulera idrottsituationen för alla där de är, så att alla kan hitta sin utmaning.
Är det svårare i en lagidrott?
SL: - Jag tror man måste respektera att det är svårare där. Det är svårare att ge alla den utmaning de utvecklas av utan att väljas bort.
- Jag tror det också är viktigt med ett öppet system. Det måste finnas ett flöde som öppnar sig för alla. Det skiljer i mognad och platsar man inte vid en tidpunkt måste man kunna komma tillbaka senare.
- Det gäller att stimulera glädjen i idrotten. Få barnen att upptäcka passionen i idrotten. Det får inte bli för mycket ångest kring idrottandet. Lusten och glädjen att utvecklas måste stimuleras. Det gör man genom att hela tiden få nya utmaningar och bekräftelser på att man erövrat ny terräng.
KM: - Det talas ju ibland om att RF skulle vara emot tävlingsidrott. Det är vi inte alls. Tävling är en naturlig del av idrotten och barn älskar att tävla. Men det är ofta vuxna som skapar prestationsångesten. I idrotten lär man sig också att både vinna och förlora, både där och i livet i övrigt.
SL: - Tävlingsmomentet visar ju om man utvecklats. Men det är svårt att få bort tidig fokusering på resultat. Så många som möjligt, så länge som möjligt måste också vara så ofta som möjligt. Det är jätterätt. Problemet är att debatten kantrar över kring bortval tidigt. Ett tema som funnits sedan början av 1980-talet och gör att talanger som drömmer berövas möjligheter. Det är dock inte en tränare som ska gå och piska på. Det måste vara självdrivet.
Pressen kommer ofta från föräldrarna. Ska de också utbildas?
KM: - Det har gjorts försök, men de är svåra att nå, samtidigt som de är viktiga för att hålla ihop verksamheten. Det är ett dilemma. Därför är det viktigt för föreningarna att vara tydliga i vad de står för och även att föräldrarna engagerar sig i sina barns föreningar.
SL: - Det ideella ledarskapet har aldrig varit större än i dag, men jag ser ett stort problem i att de eldsjälar som fanns tidigare försvinner mer och mer. De hade erfarenhet, men var också ett slags kulturbärare för att de kunde lära ut teknik. Jag läste att det finns ledare som inte kan lära ut hur man slår en bredsida. Det är ju ofta på den detaljnivån många av de utmaning ar ligger som man söker.
KM: - Dagens föräldrar är mer vana att välja. Vi från idrotten måste bli bättre att möta upp och berätta vad vi kan så föräldrarna kan göra ett aktivt val till sina barn.
SL: - Jag blir jätteorolig när man hör om föreningar som lyfts fram för att man bara håller på två gånger i veckan. I någon slags allmän välmening slår det åt helt fel håll. Är det något vi ledare jobbar med är det ju att skapa förutsättning - inte begränsningar. Om idrotten börjar bli inskränkande har vi gått totalt vilse.
KM: - Ja, vi vill inte undvika en för tidig elitsatsning utan få barn att hålla på med fler idrotter. För vad är det vi pratar mest om i dag - jo stillasittande barn, datorer och fetma. Är det då vårt stora problem att barn idrottar för mycket?
SL: - Man kan också analytiskt tycka det är bra att testa många idrotter. Men barn söker sig ofta dit kompisar söker sig. Just att en vuxen ska bestämma att man ska hålla på med många idrotter, det är heller inte bra. Skapa möjligheter och var inte en förmyndare.
Tidig specialisering inom exempelvis musik debatteras inte alls med samma allvar. Tycker ni det är orättvist för idrotten?
KM: - Kan för lite om musik för att kunna jämföra, men kan konstatera att det växer upp skolor i dag, inte bara friskolor, med idrottsprofil. Det är i dag inget fel att vara bra.
SL: - Om de som är duktiga tidigt ska få den utvecklingsstimulans de behöver och resurserna inte räcker för alla måste man acceptera att de får den stimulans de behöver för att gå vidare. Problemet är när man ur en grupp tar några och släpper de andra.
KM:- Måste få citera Tommy Sandlin: "Vi måste lära oss att skapa vinnare utan att samtidigt få en massa förlorare." Det ligger så mycket i det. Men man kan inte smeta in alla på samma nivå. Hjälp de med talang utan att flytta ner de andra, det tror jag gäller inte bara inom idrotten.
Den gamla ideologiska skiljelinjen mellan RF och SOK mellan Lings tankar och Balcks tankar - gäller den fortfarande?
KM: - Idrott är otroligt mycket tävling. Det behöver inte vara det för alla. Oavsett om man har den ambitionen eller inte ska man vara välkommen. Men återigen man ska inte överföra vuxentävlingsmetoder på barn. Då blir det fel.
SL: - Jag upplever inte att det finns någon motsättning när jag pratar med Karin. Men signalerna har varit så starka med att tidig specialisering är farligt att debatten lätt hamnar i Ling mot Balck. Men utifrån vårt uppdrag att stimulera eliten är överföring av vuxenmetoder på barn kontraproduktivt.
- Jag blir frustrerad när man hör föräldrar som håller tillbaka sina barn så de inte ska träna så mycket före puberteten. Då missar barnen väldigt viktiga utvecklingsfaser. Man gör barnen en otjänst. Man får inte beskära sitt barns utvecklingspotential längre fram.
KM: - RF:s uppdrag är ju att lotsa barn in i idrotten, men också lära sig att det inte är hela världen att förlora. Man måste få hålla på utifrån sina förutsättningar.
Till sist vad vill ni ge en barnfamilj för råd när de funderar på att låta sina barn börja med idrott?
KM: - Låt barnen börja med den idrott de vill. Ta egen aktiv del i föreningens liv. Bli medlem och påverka. Lägg ingen press åt något håll på barnet. Vill de byta sport, låt dem göra det.
SL: - Öppna för möjligheter och stäng inte för någon. Så många som möjligt, så länge som möjligt och så ofta som möjligt.