”Idrotten är väl inte jämställdhetens spjutspets”

Jesper Andreasson är forskare på Institutionen för idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet och har författat avhandlingen ”Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag”.

Hur ser du på Engelholms taktikkort?

– Det känns ju inte särskilt förvånande. Utifrån mina erfarenheter forskningsmässigt så har ju tävlingsidrotten alltid präglats av den här typen av koppling till maskulinitetskonstruktioner. Att vara stark, snabb, tuff i närkamper. Att vara disciplinerad, att kunna bemästra rädsla och kanske framför allt att kunna dominera, säger Andreasson.

På vilket sätt syns det i det här fallet?

– Min tanke var väl att de här korten kan ses som en yttring av det här, ett sätt att betona någon form av normativ och obligatorisk heterosexualitet i gemenskapen. Man upprättar någon form av symbolisk maktordning där de unga pojkarna i laget som blivande män i något avseende förväntas kunna lägra många kvinnor. Stereotypt så det förslår, skulle jag vilja säga.

Hur allvarligt ska man se på det här?

– Det är ju allvarligt i det avseendet att det gestaltar ett ganska stort strukturellt problem som jag tror att idrotten har väldigt mycket kvar att jobba med.

– Jargonen som korten ger uttryck för är i något avseende en normbärare som utgör ett fundament för det man i förlängningen kan kalla för en könsförtryckande struktur. Kanske till och med en övergreppskultur. Man kanske inte menar någonting med det men samtidigt understödjer man kanske en sexistisk kultur som kan frodas inom idrotten

Kan du utveckla?

– När det står till exempel att man ska smiska någon eller att någon som är vild ska tämjas, då är det ett uttryck för att härska och dominera. För att bli framgångsrik på innebandyplanen ska man kunna dominera. Då blir ju dokumentet ett uttryck för symboliskt våld mot kvinnors kroppar.

Hur ska man hantera problemet?

– Tyvärr tror jag att den här typen av sexism är ganska vanlig, och den kan nog vara ganska svår att komma åt. De som ger uttryck för den kanske inte ens begriper att det är sexistiskt, hur konstigt det än kan låta.

Hur menar du?

– Ett exempel som jag spontant relaterar till är det här uttalandet från Lennart Johansson om att damfotbollsspelare borde ha tajta tröjor och komma ut alldeles svettiga och underbara, eller något sådant där. Han tyckte inte att det var sexistiskt.

– Man upplever inte att det är så problematiskt eftersom att man representerar normen. Man är van att skrika till exempel ”kom igen nu, ni jobbar som kärringar” eller man använder det kvinnliga könsorganet för att reducera en idrottslig framgång.