Nu är det ingen som frågar henne om bananer längre.
Helen Alfredsson själv är den frågvisa.
Och ska ge igen för gammal ost.
För två år sedan var hon Solheim cup-kapten, och tvingades ha koll på allt från fruktlådor och rangebollar till spelartaktik och stressade runt för att hinna vara överallt på en och samma gång.
Nu är hon den första någonsin att komma tillbaka in i laget — som om Bengt-Åke Gustafsson skulle dyka upp i andrafemman i OS nu i vinter — och ska bara spela golf.
Och se till att vara lite av en nagel i ögat på kaptenen Alison Nicholas också.
- När man är så känslosam som jag är så är det på ett sätt bättre nu att kunna koncentrera sig på sig själv och sitt egna spel. Det var en ny grej det där också, och det var roligt. Men det är kul att få göra det här igen och jag är lika jobbig nu, jag kan aldrig vara sympatisk och lugn. Tyvärr, säger hon.
Som kapten var hon inte bara lite allmänt halvgalen och busig, hon var även lite kontroversiell.
Hon gav ett frikort till Linda Wessberg, men lät henne sedan bara spela en enda match de två första dagarna och så petade hon formstarka Suzann Pettersen i en match.
- Jag föredrar henne som lagkamrat, säger Pettersen diplomatiskt.
Trots bortaplan, ett namnstarkt USA-lag och avsaknaden av den pålitliga poängplockaren Annika Sörenstam är Alfredsson ändå hoppfull att bucklan ska tillbaka till Europa.
- Jag kan inte säga det för mycket: Det är en sån skön känsla bland tjejerna. De unga är roliga, men starka mentalt. Det är kul att få avsluta sin karriär med att spela det här, säger hon.
Och Kenta (Nilsson, äkta mannen) fick inte vara med som caddie?
- Kenta är petad. Han orkar inte... Nej, han har faktiskt ett liv han också, han har ett jobb och hockeyn har ju börjat. Han fick vara hemma.
Solheim cup inleds på fredag på Rich Harvest Farm-banan i Illinois.