Själv var Fransson besviken och arg och drog sin egen slutsats.
- Man ska inte möta en ryska i Ryssland.....
Situationen som man bråkade om var ett läge där Jenny Fransson låg under med 1–0 och sedan rimligen borde ha fått 3–2 med 12 sekunder kvar att brottas.
I det läget var hon bronsmedaljör i brottnings-VM.
Men så började andra siffror fladdra förbi på skärmen. Ryskan Jekaterina Bukina hade 4–3, 5–3, det stod 3–3 en stund, och så till slut 4–3 till Bukina och ingen begrep någonting.
I röran skulle Fransson ladda för avgörande period. Det kokade av ilska innanför pannbenet. Hon var arg på domarna och på ryskan.
- Hon drog mig håret, slet i min dräkt och bröt på mina fingrar. Och så kom hon efteråt och sade förlåt.
- Jag blir så förbannad...
Inte fick svenskan några poäng för ryskans tilltag heller. Domaren hytte lite åt Bukina, det fick vara nog.
Sista perioden gick till clinch och det var svenskan som fick koppla. Nu då?
Nä.
Bukina slank ur och vann.
- Det var mitt fel, inte domarnas, medger Fransson.
Före hennes match mot ryskan såg allt så ljust ut. Och första ronden mot Bukina var svensk utan tvekan.
Sedan vände det.
- Men jag var mer överlägsen nu än när jag slog henne senast, säger Fransson.
Nu blev hon femma i VM, personligt rekord och inte illa för en tjej som var borta från brottningen i ett halvår och som egentligen inte var i någorlunda form igen förrän i mars-april i år.
- Håller jag den här placeringen i VM nästa år så är jag klar för OS i London 2012, funderar hon.
Det är målet, fast ett brons i Moskva hade inte varit dumt det heller.