Faran med ”Foppas” comeback är att vi återigen får se en före detta världsstjärna, ett gammalt spelgeni, som får massor av speltid – oavsett hur hans spel är.
Jag satt i en kall hall i Turin och skakade av nerver senast Peter Forsberg spelade i Tre Kronor.
Jag stod i en iskall och svettfränt stinkande korridor i Jönköping senast Peter Forsberg skulle spela i Tre Kronor.
Jag har så stor Foppafil i mitt hockeyminne att jag i går främst ville slippa se honom göra bort sig i första landskampen på nästan fyra år.
Det gjorde han absolut inte.
Med tanke på att uppladdningen inför turneringen varit träning med Modos juniorer var Peter Forsbergs insats mot Tjeckien mer än godkänd. Men inte överraskande.
Precis som för Henrik Larsson får Peter Forsberg extra tid, extra ytor tack vare sin extremt stora spelintelligens.
Precis som ”Henke” har ”Foppa” en högstanivå som få andra svenskar haft i sin sport. Peter Forsberg kommer inte att nå den nivå han en gång haft men jag tror – kanske är jag bara en idrottsromantisk idiot – att han kan nå tillräckligt högt för att jag ska vilja se honom i OS.
Comebacken i elitserien tände tron. Comebacken i Tre Kronor släckte den inte.
Peter kände sig för först. Sejfade. Bråkade med nerverna som efter alla dessa år kittlar honom i matchupptakten. Och försökte komma in i tempot.
Sedan växte han och tog för sig mer och öppnade upp ytor några gånger med sina geniala passningar. Utan att på något sätt vara dominerande eller matchavgörande.
Och där har vi en farlig liknelse med Henrik Larsson.
Han var en av få i allsvenskan.
Han var till slut bara en i mängden i landslaget.
Ändå fick han spela precis hur mycket han ville och Zlatan slet av sig kaptensbindeln så fort Henke dök upp.
När Henrik Larsson meddelade att det var över fick han massor av hyllningar. Inget fel med det, om bara flera i hyllningskören målat hela bilden.
Henrik Larssons sista år i landslaget var måltorkans och det tröga tempots tid och trots att alla matcher spelas i nutid klarade Lars Lagerbäck aldrig att se skillnaden mellan Henrik Larsson nu och då.
Bengt-Åke Gustafsson riskerar att göra samma misstag med Peter Forsberg.
En bra Peter Forsberg kan bli skillnaden mellan succé och fiasko i OS.
En svag Peter Forsberg kommer ändå att få spela mycket.
OS-truppen kommer troligen bara att innehålla tolv forwards och därför finns ingen plats för chansningar.
Men när laget ska toppas kommer Forsberg att få spela ännu mer. Oavsett hur han
spelat. Ni vet hur det är med förbundskaptener och deras gamla hjältar.