– Det går inte att beskriva skillnaden mot att ligga och sprattla där nere i botten av tabellen, och att ha svårt att sova på nätterna för att du i varje match spelar med kniven mot strupen, mot att få vara med om det som hände förra säsongen, säger Nichlas Falk.
Nichlas sätter ner kaffekoppen på bordet. Ögonen får en speciell glimt när vi pratar om säsongen 09–10.
– Vi kom in i ett stim där allt stämde. Vi spelade en bra och rolig hockey som folk tyckte om att titta på och poängen trillade in. Det fanns ett go och en glädje i laget. Alla kände sig delaktiga, att de var viktiga, säger Nichlas.
Idrottens värld är föränderlig. Det är en del av dess charm.
Men även i en föränderlig värld krävs ett fundament. En stabil grund att stå på. Något eller någon att lita på. I Djurgården är Nichlas Falk det fundamentet.
Våren 1995 kom han från Huddinge. Sedan dess har han blivit kvar i Djurgården. I år gör han sin 16:e raka säsong i klubben.
– Visst har jag fått anbud från andra. Kanske har jag varit lite feg som inte har nappat på något av dem, men jag ångrar ingenting. Djurgården är en bra klubb att spela i. Jag har alltid känt att de har uppskattat mig. Och privat har vi vårt sociala nätverk här i Stockholm vilket också har varit ett viktigt skäl till att stanna kvar i stan.
Ett möte med Nichlas Falk är ett möte med en människa som är tacksam över det goda i livet.
Inte ens när vi pratar om försäsongsträningen, som många hockeyspelare avskyr, gnäller Nichlas.
– Vad är egentligen tio vändor i Hammarbybacken att klaga över? Det är jobbigt som fan, men du vet vilken skön känsla du får i kroppen efter. När jag var yngre kunde jag klaga mer över försäsongsträningen. I dag inser jag bättre varför den är viktig. Ska jag, med tanke på min ålder, klara av att spela på den här nivån måste jag sköta den. Ofta är det också riktigt roligt.
När jag påpekar att det är svårt att inte bli inspirerad av hans lust till livet blir han först lite generad.
– Jag kan väl som alla andra vara sur och arg ibland, säger han.
– Då försöker jag påminna mig själv hur bra jag har det. Det som jag tycker är roligast i världen att göra är mitt yrke och jag har en underbar familj.
Under några år i mitten på 2000-talet sattes Nichlas vilja att fokusera på det positiva i livet på hårda prov. Djurgårdens ekonomi var dålig, publiken svek och laget kämpade för att undvika kvalserien.
En omställning för Nichlas som inledde 00-talet med två raka SM-guld.
– Det var en tuff tid. Det är inget att hymla om. Men tanken på att lämna klubben slog mig aldrig. Snarare tvärtom. För mig var det viktigt att göra vad jag kunde för att ta klubben tillbaka till toppen igen. Där hittade jag min motivation.
Han lyckades med sitt uppdrag. Djurgården är i dag en klubb som andas framtidshopp.
– Bara för att det gick bra förra säsongen kommer inte framgångarna i år med automatik. Vi måste fortsätta att jobba hårt, men självklart hoppas vi göra en riktig bra säsong. Första målet är gå till slutspel. Det är det som vi kommer att kriga för under grundserien.
Numera tar snart 40-årige Falk en säsong i taget, medveten om att den aktiva karriären är inne på övertid.
– Jag kommer att sakna adrenalinkicken som man får i samband med matcherna, säger Nichlas och ett leende sprider sig när vi pratar om de kommande glödheta derbymatcherna mot AIK.
– Det ska bli otroligt kul att få möta dem igen, säger han.