Det fanns en tid när svenska ishockeyspelare alltid var taggade till tusen när det gällde landskamp mot Finland. Är den tiden förbi?
I Karjala cup kom ännu en utklassningsförlust, denna gång 0–7.
När Tre Kronor i september förlorade mot Finland i Czech hockey games, 3–8, ledde finländarna med 4–0 efter en dryg kvart. I Karjala cup tog det visserligen 20 minuter längre, men fortsättningen blev ännu mer smärtsam.
Janne Niskala snärtade in fyran i spel fem mot tre i den andra perioden, och avgjorde matchen.
Men det slutade inte där. Mirakelvändningar likt den i VM-kvartsfinalen anno 2003 – från 1–5 till 6–5, just i Hartwall arena – kan man inte kräva varje gång. När den andra perioden var till ända hade Finland förvandlat jumbotronens ljustavla till: Finland 7, Sverige 0.
Drygt 10.000 finländare på läktaren befann sig i total extas.
- Vi hänger inte med alls och Finland är dödligt effektivt, sade lagkaptenen Magnus Johansson till SVT inför den sista perioden.
Finländarna var från första nedsläpp rikare på allt – hunger, energi, idéer. Den första perioden slutade "bara" vid 2–0, innan de blåvita lejonen röt till å det väldigaste i mellanakten. Tre Kronor lyfte upp spelet i den sista perioden, men lyckades inte överlista Petri Vehanen i Finlands mål.
Det här var en tangering av den största finländska segern över Sverige någonsin (tidigare också 8–1) och på de två senaste landskamperna mellan lagen har Finland nu gjort 15–3 på Tre Kronor.