På lördagen har Djurgården hemmapremiär i elitserien mot Peter Forsbergs Modo – men hur viktigt är det egentligen?
Jacob Josefson har fått perspektiv på sitt idrottande efter en händelse förra våren. Han spelade U18-VM i ryska Kazan. På förmiddagen före den fjärde gruppspelsmatchen mot Schweiz fick han beskedet om den allvarliga olyckan. Hans farbror var död efter en kolmonoxidförgiftning, hans pappa Peter var livshotande skadad.
– Det var tragiskt. Du kan tänka dig själv om en sådan sak skulle hända, säger han.
Tillsammans med sin agent Peter Wallén reste han direkt hem till Sverige.
– Jag hade ett uppehåll på tre veckor. Men hockey är det roligaste jag vet och jag ville komma i gång så fort som möjligt. Man måste fortsätta leva sitt eget liv.
– Jag får vara glad att pappa klarade sig så pass bra som han gjorde. Han är fysiskt återställd, men har lite problem med närminnet. Det jag har lärt mig är att olyckor kan drabba vem som helst.
Några månader senare var Jacob Josefson med om en betydligt roligare händelse. I sin andra elitseriematch, borta mot Brynäs, gjorde han sitt första mål.
– Jag minns det som i går, säger Josefson och berättar om direktskottet förbi Jacob Markström i Brynäsmålet.
– Det var wow, liksom.
Jacob Josefson hade presenterat sig för hockey-Sverige. I Djurgården har man vetat länge att Brommakillen kommer att bli bra – frågan är bara hur bra. Nu, efter en stark försäsong med vinst i Djurgårdens interna skytteliga, är förväntningarna höga på honom.
– Jag känner inte mer press utifrån än jag gjorde förra säsongen. De största kraven kommer från mig själv.
Mer fysträning än tidigare är en förklaring till försäsongssuccén. Att han bytt plats från center till ytterforward en annan.
– Nu kan jag fokusera mer på offensiven. Jag brukar inte göra så många mål, men jag har petat in några kassar på försäsongen. Det stärker självförtroendet.
Många tror att de unga talangerna kan hjälpa Djurgården till slutspel efter några tunga säsonger för klubben. Jacob Josefson är det största namnet, men det finns fler – som 19-åringarna Henrik Eriksson, Marcus Krüger och Carl Gustafsson.
– Vi unga har verkligen fått chansen i A-laget. Det är många andra unga spelare som ser det och vill komma till Djurgården. Det är positivt.
Hur behandlas ni av de äldre spelarna?
– Vi får göra skitjobbet. Typ samla ihop puckarna efter träningarna och kanske lasta ur bussen efter sena bortamatcher. Men så är det i alla lag.
Det var inga problem att boka in en intervju med Jacob Josefson en vardagseftermiddag, ett par timmar efter träningen. På frågan hur han hinner med skolan – han går tredje året på Djurgårdens hockeygymnasium – blir svaret:
– Jag kommer nog inte att klara att få betyg i alla ämnen det här året. Hockeyn är nummer ett och NHL är målet i framtiden. När jag har fått chansen att göra det jag tycker är roligast i hela världen vill jag satsa fullt ut på det. Det andra får komma sedan.