Kinnarps Arena var fullsatt. Men knäpptyst. Lördagens minnesceremoni i Jönköping för bortgångne målvakten Stefan Liv var lika värdig som den var känslosam. ”Spelarna grät så att de knappt kunde gå”, säger DN:s Malin Fransson på plats.
Alla fick inte plats i arenan.
Men alla kunde delta.
De som inte kom in stod i stället utanför ishallen och följde ceremonin på storbildskärm.
– Det var otroligt mycket folk, helt fullsatt inne i hallen. Det som slog mig mest var att det var så himla många barn där, säger DN:s reporter Malin Fransson på plats i Jönköping.
Bilköerna ringlade sig långa. Det gjorde också köerna till de kondoleansböcker som placerats i foajén.
Många hade med sig en ros i handen.
HV 71:s ordförande Hans-Göran Frick inledde ceremonin med att hålla ett kort tal där han sade att Stefan Liv var en fantastisk målvakt, men framför allt en otroligt älskad människa.
Talet följdes av den tystaste av minuter.
– Det är fascinerande hur tyst en fullsatt ishall kan vara, det var en väldigt värdig hyllning, säger Malin Fransson.
Hallen var helt nedsläckt så när som på en ensam, upplyst mittcirkel där stora fotografier av Stefan Liv satts upp.
Efter den tysta minuten gick Stefan Livs familj och vänner fram för att farväl.
De följdes av hela HV 71:s lag, både spelare och ledare, som gick fram och lämnade en ros vid minnesmärket.
– Flera av spelarna var helt förtvivlade, de grät så att de knappt kunde gå.
– Det var extremt starka scener.
Klubbens supportergrupp följde, och lämnade sin egen gåva – en banderoll med en text som sammanfattade hela arenans stämning:
”Alltid saknad, aldrig glömd”.