Förra säsongen gjorde du comeback i båset efter ett par års frånvaro. Vad var det bästa med att coacha igen?
– Att få känna den energi och spelglädje som fanns i laget. De yngre spelarna drev på de äldre, och de äldre tog tag i det som behövde förändras och förbättras. Spelare som till exempel Ottosson, Falk och Ölvestad tänker alltid i vi-form. De är lagspelare ut i fingerspetsen. Har du 50 procent sådana i ett lag smittar det av sig på övriga. Har du dessutom en ledargrupp som prioriterar de här sakerna rättar de övriga spelarna snart in sig i ledet. Då får du fram den maskin som vi vill att Djurgården ska vara.
Vad tar du med dig från träningsmatcherna?
– Att den energi som vi hade i laget förra säsongen finns kvar. Det vi också har sett är att det finns en del detaljer i spelet som vi måste och ska jobba med den närmsta tiden. Förra säsongen var jag ny som tränare, och för många av spelarna var vårt spelsätt nytt. Det gjorde att vi jobbade stenhårt med varenda detalj i spelet. I år har vi inte på något sätt struntat i det, men kanske jobbat mer med helheten.
Vilka kriterier använder du när en spelare från juniorlaget får chansen i A-laget?
– Inga särskilda eftersom jag sällan är med och väljer vilka som ska träna med oss. Det är Thomas Montén och Micke Johansson (båda assisterande tränare) som har koll på juniorerna. De två vet det mesta. Montén har tränat juniorlaget och Micke har sett dem spela mycket.
– Det jag vill se hos juniorerna när de tränar med oss är den energi som jag ofta pratar om. Jag bryr mig inte speciellt mycket om hur deras statistik ser ut. Skillnaderna mellan senior- och juniorhockey är så stora att statistiken inte ger en rättvis bild. Juniorerna kör ofta bara på, vilket ger ett stressigt spel. Det gör att vissa spelartyper inte kommer till sin rätt. I seniorhockey är det mer strukturerat och uppstyrt vilket kan passa dem bättre.
I fjol fick Marcus Krüger sitt stora genombrott, och vann också juniorernas poängliga i elitserien. Vem blir den här säsongens Krüger?
– Med utgångspunkt från träningsmatcherna blir det John Norman. Han har på många sätt samma kvaliteter som Marcus. Norman är också en smart spelare, med bra spelsinne och massor av energi. Han hade, i likhet med Marcus, modet att från start köra sitt eget race när han flyttades upp till A-laget. Rent fysiskt är Norman mindre än Marcus, men i gengäld kvickare.
– Jag ser också fram emot att se hur Daniel Brodin och Patrick Cehlin klarar sitt ”svåra andra år”. Båda var riktigt bra förra säsongen, nu ställs de inför en ny utmaning. De måste inse att det inte går spikrakt uppåt utan att det ibland kommer platåer där man står still. När det händer gäller det att inte tumma på jobbet, eller förlora tålamodet.
Hur orolig är du för att du ska få klara dig utan Marcus Ragnarsson?
– Redan i somras, när vi fick besked om hur allvarlig Marcus skada var, räknade jag bort honom. Därför ser jag det i stället som en stor bonus om Marcus kan spela. Det är väl sådant som kallas positivt tänkande (skratt).
Vem ska göra poängen i ditt lag nu när förra säsongens poängkung Marcus Nilson valde att tacka nej till ett nytt kontrakt?
– Någon blir det säkert, men jag vill inte ha några poängkungar. Förra året tror jag att ”Mackan” var vår ende spelare bland de tio bästa poängplockarna i serien och han var nia eller tia. Så vill jag att det ska se ut. Fördelen med att Djurgården har dålig ekonomi är att vi måste vara bra som lag, inte lita på enskilda spelare.
Vad är det bästa med att det den här säsongen finns två lag från Stockholm i elitserien?
– I sin enfald trodde nog en del djurgårdare att det skulle vara bra för Djurgården när AIK åkte ur elitserien. De upptäckte rätt snart hur fel de hade. Intresset för hockeyn dog en aning i Stockholm när AIK försvann ner i allsvenskan. Nu märks det att intresset ökat igen.