På upptaktsträffen som hålls strax före premiären varje år brukar tränarna göra allt för att sänka förväntningarna på det egna laget.

Därför var förvåningen stor när en 41-årig doldis klev upp på Globens scen, blickade ut över kollegor och journalister – och sade det alla hoppas på men få vågar stå för offentligt:

– Vi vinner SM-guld.

Det var den 6 september förra året och Tommy Jonsson hade gjort sitt första stora avtryck i elitserien.

Drygt fem månader senare kliver han in på ett kafé i centrala Gävle, beställer en kaffe och konstaterar:

– Det var något vi hade förankrat i hela gruppen. Jag ville vara så ärlig som möjligt. Om vi inte var ärliga utåt kanske vi inte kunde stå för det inåt heller.

– Jag kände att om jag skulle få äta upp det (uttalandet) senare, så fick jag ta det. Jag kommer alltid att stå för att vi har möjlighet att vinna SM-guld. Varför ska vi ha som målsättning att gå till slutspel? Tacka fan för att vi ska gå till slutspel. Det är inte det man ska diskutera. Vi ska gå hela vägen, det finns inget annat.

Om Tommy Jonsson får rätt, om det blir SM-guld – i så fall Brynäs första sedan 1999 – får vi veta först i mitten av april. Redan nu kan dock hans debutsäsong som huvudansvarig sammanfattas med ett ord: succé.

Brynäs är målfarligast i elitserien och ligger, inför torsdagens bortamöte med Färjestad, på andra plats i tabellen. Men Gävlelaget har en match mindre spelad än serieledande Luleå som är två poäng före.

– Vi har varit bra, men vi är definitivt inte nöjda. Vi har inte vunnit något än, säger Tommy Jonsson.

När Brynäs presenterade Niklas Czarneckis efterträdare var det många som undrade ”Tommy, vem?”. I Brynäs är han dock en profil efter tolv säsonger i klubben, varav de tre senaste som assisterande A-lagstränare.

Själv trodde han inte att han skulle få chansen, i alla fall inte nu.

– Jag hade räknat med att gå ut och ta ett allsvenskt lag något år.

2005 fick Tommy Jonsson sitt första stora tränaruppdrag i just allsvenskan. Tillbaka från en semesterresa läste han en nätartikel med rubriken ”Slutet nära”. Det handlade om Halmstad Hammars – hans nya arbetsgivare.

– Jag ringde sportchefen och frågade vad som hade hänt. Han sade att det skulle komma en ny styrelse som skulle omförhandla alla kontrakt. Sportchefen sade att jag inte skulle gå med på det eftersom det skulle ta slut i september.

I november gick Halmstad i konkurs.

Då hade Tommy Jonsson redan flyttat hem till Gävle och börjat träna sonens P12-lag.

Två år senare, 2007, skedde en annan omvälvande händelse i hans liv. Då drabbades hans pappa Jan av en hjärtinfarkt och familjeföretaget stod plötsligt utan vd. I samma veva kom en Stockholmsfirma med ett bud om att köpa verksamheten.

– Jag sade till farsan att ”nu tar du det här så att du får lön för mödan”. Deras krav var att jag skulle vara kvar som vd. Då tänkte jag att jag skulle släppa hockeyn. Men så gick det bara ett år och så ringde Sundlöv (Michael, sportchef) och frågade om jag ville bli assisterande till Niklas (Czarnecki).

Jan gjorde en lyckad bypassoperation. I dag är han pensionär med säsongsbiljett till Brynäs hemmamatcher.

– Om han är stolt? Jodå, det är han, konstaterar Tommy Jonsson.