AIK är tillbaka. Men det kan bli retur neråt i seriesystemet kvickt om man inte täpper till defensiven. Utan att imponera avslöjade Linköping AIK när man vann elitseriepremiären med 5–1.
20.44 fick AIK:arna vänta. Å andra sidan har man väntat sedan 2002 på ett elitseriemål. När det kom var det extra efterlängtat.
Oscar Steen lyfte in pucken mot mål där förra säsongens poängkung Richard Gynge styrde in 1–1 och de flesta av 6 823 i publiken vrålade ut sin uppdämda glädje.
– Då kändes det riktigt bra. Nu är det inte så kul, men vi har Sveriges bästa publik. De stöttade oss ända in till slutet, tyckte Gynge, hittills ende AIK-målskytt i elitserien i år.
Gynge bildade AIK:s bästa offensiva formation ihop med Steen och Daniel Rudslätt i AIK-comebacken.
– Vi har många spelare som inte spelat på den här nivån. Vi är väl inte riktigt där än. Vi behöver några omgångar till för att växa in i det, sa Roger Melin, AIK:s tränare, som ändå inte var riktigt nöjd med inställningen.
– Vi släppte igenom skott där Linköping täckte, vi ödslade mycket kraft i onödan och efter 3–1 tog orken slut. Tråkigt bara att vi släppte iväg det lite på slutet. Vi måste kunna visa lite stolthet.
AIK:s höga forchecking i första perioden gjorde det svårt för Linköpings uppspel, men några mål blev det inte av det optimistiska hemmaspelet.
– Det är så vi vill spela. Klart det kunde blivit annorlunda om vi fått utdelning där, menade Gynge, som ändå inte tyckte att tempot var svårt att komma in i.
I stället var det Linköping som spräckte elitserienollan på Hovet den här säsongen, med Magnus Johanssons skott efter fint överlämnande från Patrik Zackrisson precis innan signalen för pausvilan. Då satt Stefan Johansson i AIK utvisad.
AIK fick retroaktiv utdelning direkt i andra genom Richard Gynges mål. Men resten av perioden ägde Linköping och där ska AIK vara glada att bara Pontus Petterström hittade rätt.
AIK uppträdde verkligen som ett allsvenskt lag när man sattes på press i egen zon. Man tappade positioner och förlorade ofta puckar vid egen blålinje. Också ett svaghetstecken från LHC:s sida att man inte ökade på ledningen mer där.
Det kom i tredje i stället när gästerna lätt tog sig fram mellan spridda svartgula rundningskoner.