Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ishockey

Tålamodet att kämpa för nästa generation imponerar

INBLICK ISHOCKEY. Det finns en egenskap som på många sätt är viktigare än deras kvaliteter som spelare.

Det tålamod som krävs för att vara SDHL-spelare är på gränsen till orimligt, men det är den egenskapen som gör att utvecklingen i långsam takt går framåt.

Sitter i ett omklädningsrum på Hovet och pratar med Djurgårdens 28-åriga målvakt Lovisa Berndtsson.

När vi pratar om den kommande säsongen och de positiva förändringarna som har skett under de senaste åren säger Lovisa:

– Vi är på väg mot något bra men det kommer att ta ett antal år till innan vi är framme. Jag lär aldrig få uppleva det som spelare, men en dag hoppas jag att jag sitter på läktaren och stolt kan säga att jag har haft en liten del i att de generationerna som kommer efter oss har fått bättre förutsättningar.

När Lovisa har tystnat hör jag som ett eko i mitt eget huvud liknande fraser sagda av andra spelare under de 15 år som jag har bevakat damhockey.

I en värld där mycket annars handlar om vad som är bäst för mig har jag gång på gång mött spelare som har tålamod nog att systematiskt jobba mot ett mål trots att de med stor säkerhet själva inte kommer att få skörda frukterna av det arbetet.

Det är inte skrivet för att på något sätt romantisera bilden av dem.

De här spelarna blir högljutt arga över damhockeyns tuffa (främst ekonomiska) villkor, men det får dem inte att ge upp. I stället sätter de varje dag, varje säsong, en fot före den andra i vetskap om att så länge de fortsätter att diskutera och belysa frågorna kommer bra saker att hända.

De senaste åren har vi sett tydliga tecken på det.

När Riksserien inför förra säsongen blev SDHL, svenska damhockeyligan, höjdes statusen på ligan och intresset ökade. För varje år ökar antalet klubbar som satsar seriöst och när de yttre förutsättningarna som till exempel möjlighet till bra fysträning förbättras innebär det också att spelkvalitén höjs.

Det är självklart bra, men när man som jag saknar tålamod får man ibland lust att skrika högt och ifrågasätta varför det ska behöva ta så här lång tid.

Det är säkert därför som jag fascineras av spelare som år efter år orkar fortsätta att kämpa, och deras förmåga att glädjas åt delmålen utan att förlora fokus på vart de är på väg.

En dag kommer säkert droppen urholka stenen.

Låt oss bara hoppas att vi på vägen inte förlorat allt för många spelare vars tålamod till slut har passerat bristningsgränsen och som därför valt att sluta.

Läs mer: Modos Erika Grahm blir proffs: ”Förra säsongen kände jag en inre stress hela tiden”

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.