På Wikipedia beskrivs Marcus Nilson som en ”defensiv forward som jobbar hårt och ska hindra motståndarnas bästa spelare att göra mål”. Att han den här säsongen varit en av elitseriens bästa poängplockare förvånar nu många.
Dock inte 32-åringen själv.
– Varför skulle jag inte ha den rollen? Jag har spelat två år i elitserien som senior och varit topp tio i poängligan båda gångerna, säger han.
Det som komplicerar bilden av Marcus Nilson – och som ligger till grund för Wikipediaomdömet – är hans facit under nio säsonger i NHL. Visst har han haft något enstaka år då han ofta funnits med i sportsändningarnas highlights. Men oftast har han hamnat långt ned i de interna poängligorna.
2005–2006 gjorde han till exempel 6 mål på 70 matcher i Calgary Flames, jämfört med 24 på 54 med Djurgården i vinter.
– Klart att jag har fått spela mer i offensiva situationer i Djurgården. Men en roll är oftast inget man får, det är något man förtjänar. I NHL räckte jag inte till för att bli en förstakedjespelare. Så är det bara.
– Om det är powerplay i Calgary, vem slänger coachen in då – mig eller (Jarome) Iginla? Det är liksom inget konstigt val. Då får man ta den roll man får och göra det bästa av det.
Till skillnad från många andra offensivt skickliga spelare, som vantrivts när de fått nya uppgifter i NHL, har Nilson alltid accepterat att gå in i en fjärdekedja med ordern att spela 0–0. Han tycker att det är okej eftersom en duktig defensiv forward får betydligt mer uppskattning i Nordamerika jämfört med i elitserien.
– Folk i Sverige verkar inte tänka på att man kan vara en bra spelare fast man inte öser in poäng.
– Det är en jäkla hausse kring vilka backar som är bäst offensivt. Men som ”Ragge” (Marcus Ragnarsson) spelar är det oväsentligt om han gör 10 eller 30 poäng – han är ändå vår viktigaste utespelare, konstaterar Nilson.
Det är inte enkelt att ställa om från i huvudsak defensiva uppgifter till rollen som matchvinnare. Ta bara Per-Johan Axelsson som inte alls gjort så många poäng som Frölunda hade hoppats på. Så hur kommer det sig att Marcus Nilson klarat det så bra?
– Min goda anpassningsförmåga kanske? funderar han och förklarar att det är en egenskap han började utveckla som ungdomsspelare.
– När jag växte upp var jag mycket långsammare än alla andra. Den som är snabb behöver inte utveckla de andra sakerna, han kan bara åka runt med pucken. Så var det aldrig för mig, jag fick använda huvudet och försöka tänka hockey i stället.
På frågan om det är något som överraskat Marcus Nilson under elitseriecomebacken – senast han spelade i Sverige var under lockoutsäsongen 2004/2005 – kommer han först inte på något.
Men senare, när intervjun närmar sig slutet, plockar han upp tråden.
– Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara sådant tryck på Hovet. Det har varit suveränt och är säkert en bidragande orsak till att vi har spelat bra, konstaterar Nilson.
Hur bra kan det gå för Djurgården i SM-slutspelet?
Han låter nästan lite irriterad när han svarar:
– Inte vet jag. Vi kan åka ut i kvarten och vi kan vinna SM-guld.
Ganska snabbt står det klart att Marcus Nilson inte är mycket för att spekulera om saker som man ändå snart kommer att få svar på. Frågan om inte DIF borde valt Frölunda – som man har klar plusstatistik på – i stället för Brynäs i kvartsfinalen viftar han bort direkt.
– Det är egentligen helt oväsentligt vilka vi ska spela mot. Ska man gå långt måste man vinna mot de flesta.Om vi kommer upp på den nivå som vi kan spela på så kommer det att räcka långt. Det är inget snack om saken.