ÖRNSKÖLDSVIK.
Modos dåliga sista perioder var snackisen före den fjärde finalen. När finalen var spelad kändes diskussionen en smula överflödig.
Spelar Modo som de gjorde i den första perioden i tisdagskvällens final räcker det långt.
Mindre smickrande för hemmalaget var att sista perioden blev försenad i drygt 45 minuter.
Orsaken var problem med ljuset i arenan. Det får naturligtvis inte ske i en nybyggd arena och förstörde finalstämningen rejält.
Att problemen snabbt gav upphov till konspirationsteorier som gick ut på att hemmaspelarna behövde lite extra vila inför den sista perioden tolkar vi dock som ett prov på östgötsk humor.
Däremot är vi säkra på att teorin kommer att leva ytterligare en tid med tanke på hur ovanligt pigga Modospelarna var i tisdagskvällens avslutande perioden ...
Men det var i den första perioden som Modo kopplade greppet om den fjärde finalmatchen. Bara 14 minuter hade spelats när Modo ledde med 3-0 och ett fullsatt Swedbank arena i Örnsköldsvik njöt av hemmalagets tempo, effektivitet och kreativitet.
Mattias Timander gjorde 1-0 efter bara 42 sekunder. Fyra minuter senare ökade Mikael Pettersson på ledningen till 2-0. Ett tungt mål för gästerna från Linköping. Bara sekunderna före hade Tony Mårtensson haft en bra målchans och strax där efter Joakim Eriksson likaså.
Tio minuter senare fick hemmapubliken på nytt anledning att jubla. Då ökade Robert Döme, som alltid blir så smittande lycklig när han gör mål, på ledningen till 3-0.
Resten av matchen blev betydligt jämnare men med den inledningen hade Modo skaffat sig det grepp om matchen som de ville.
Linköping reducerade visserligen till 1-3, i spel i numerärt överläge, i andra periodens sista minut genom veteranen Ulf Söderström men när Per Svartvadet redan i sista periodens andra minut ökade på ledningen till 4-1 var matchen avgjord.
Modos seger innebär att det står 2-2 i matcher och tidigast på lördag, då den sjätte finalen spelas, kommer en svensk mästare att koras.
Trots förlusten fanns det en del glädjeämnen i Linköping. Tony Mårtensson var betydligt mer initiativrik än vad han varit i de tre tidigare finalerna. Han hade verkligen förtjänat att få göra ett mål.
Linköpingsspelarna ska också ha beröm för att de inte började hänga med huvudet efter den darriga starten utan fortsatte att jobba.
På torsdag möts lagen i den femte finalen, även den spelas i Örnsköldsvik, och snackisen inför den matchen borde kanske vara hur Linköpingsspelarna ska undvika att inleda matcherna så avvaktande.