Som exempel får ni en minnesbild från VM i tjeckiska Ostrava för fem år sedan.
Ett 15-tal Tre Kronor-spelare står och väntar på bussen utanför träningshallen. Det har varit en tuff förmiddagsträning och spelarna är trötta. De flesta står och tittar ner i marken eller fingrar på sina mobiler.
En taxi stannar utanför hallen.
Ur bilen kliver en man med rufsigt hår klädd i kamouflagebyxor.
Per-Johan behöver inte ens säga hej förrän leenden börjar sprida sig i samtliga spelares ansikten. Det är som om de har glömt bort tröttheten.
Den effekten har Per-Johan Axelsson på en grupp.
– Jag tycker att livet är roligt. Är jag sur och grinig någon gång brukar jag påminna mig själv om att det finns massor med människor som har det betydligt tuffare än jag. Mycket handlar om din egen inställning till saker och ting. Jag försöker alltid att se det positiva av den enkla anledningen att livet blir mycket bättre då, säger Per-Johan.
Det kan låta som klyschor, men Per-Johan lever stora delar av sitt liv med ett nöjt uttryck i ansiktet.
Undantaget är när han spelar matcher.
Då finns det ingen tid att vara glad över det lilla. När Per-Johan spelar hockey gör han det med energi, engagemang och med humör.
– Där kan jag bli arg på allt och alla. Adrenalinet på isen gör nog sitt till att jag blir annorlunda. Oftast är det på mig själv jag blir arg, men genom åren har domarna också fått sin beskärda del även om de inte alltid har gjort sig förtjänta av det, säger Per-Johan.
– Fast jag tycker att jag har lugnat ner mig lite med åren, tillägger han.
Tystnaden i nyrenoverade Frölundaborgs korridor bryts och göteborgskan ekar mellan väggarna.
Tolv år har gått sedan Per-Johan Axelsson flyttade till Boston, men sina rötter har han aldrig glömt.
– Det finns ingen finare dialekt, säger Per-Johan.
34-åringen är tillbaka i Frölunda. Han har skrivit ett kontrakt som sträcker sig över fyra säsonger.
En stjärna gör entré i elitserien, men det är en beskrivning som Per-Johan blir generad över.
– Jag kan lova att jag aldrig har tänkt på mig själv som en stjärna, säger han.
– Däremot förstod jag naturligtvis att det skulle bli en viss uppståndelse när jag kom hem. Särskilt med tanke på att jag återvände till hemstaden.
Senast han spelade i elitserien var under NHL-lockouten säsongen 04–05. Den gången slutade det med SM-guld.
Med starka nyförvärv som Per-Johan Axelsson och Joel Lundqvist är Frölunda en av guldkandidaterna även den här säsongen.
– Jag hoppas att vi kommer att bjuda på både kul och vägvinnande spel. Att publiken tycker att vi spelar med fart och fläkt, säger Per-Johan.
Hur bra Frölunda är i förhållande till övriga lag har han svårt att bedöma.
– Jag har inte riktigt koll på de andra lagen än.
I NHL har Per-Johan haft utpräglade defensiva uppgifter på isen.
– I Frölunda kommer jag att spela lite mer offensivt, berättar han.
Trots att Per-Johan redan 1997 lämnade Frölunda för spel i Boston känns han självklar i Frölundas omklädningsrum. Att se Per-Johan spela för en annan elitserieklubb vore en omöjlighet.
– ”Pebben” har alltid känts som en av oss. Tidigare år har han åkt bort i åtta månader för att spela hockey. Skillnaden den här säsongen är att stannar han hemma, säger Frölundas klubbdirektör Mats Ahdrian.
Att Frölunda ville ha hem honom visste Per-Johan, men att det skulle bli redan nu var inte en självklarhet.
Per-Johan hade hoppats stanna i Boston ytterligare någon säsong, och klubbledningen sa sig också vara intresserade av att förlänga kontraktet.
Veckorna gick men något kontraktsförslag kom aldrig. Per-Johan insåg att klubben inte tänkte hålla det löfte de hade gett till sin veteran.
Trots det är han inte besviken på sin förra klubbs agerande.
– Det funkar så där borta. Hade jag varit yngre hade det säkert varit jobbigare. Nu har jag gjort mina säsonger i NHL och jag är trots allt 34 år. Någon gång visste jag att det skulle ta slut, säger Per-Johan.
Andra NHL-klubbar visade också intresse, men det var Frölunda som fick hans namnteckning.
– Jag hade ingen större lust att flytta till något annat lag i NHL. Då kändes det bättre att åka hem, förklarar han.
Han, hustrun Siv och dottern Wilma trivs alla tre med att bo i Göteborg igen.
– Wilma har blivit stora tjejen. Hon började ”sexårs” för några veckor sedan. Med tanke på det var det här egentligen en perfekt tid att flytta hem, säger Per-Johan.
I oktober utökas familjen dessutom med ett syskon till Wilma.
Per-Johan sitter i det fräscha omklädningsrummet i Frölundaborg. Dagens isträning är avslutad och Per-Johan tar av sig benskydden.
Lagkompisen Fredrik Pettersson höjer volymen rejält på cd-spelaren och instrumental musik av Dire Straits studsar mot väggarna.
Per-Johan skakar på huvudet.
– De har ingen musiksmak i det här laget, säger han.
Fredrik Pettersson replikerar snabbt som vanligt:
– Det är ”gamgubbarna” som inte förstår vad som är bra musik.
Per-Johan låter Fredrik få sista ordet, men bara för den här gången.
Om några månader ska Tre Kronors förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson presenterade sin OS-trupp. Per-Johan finns med i den stora trupp som Bengt-Åke får välja spelare från.
– Klart att det hade varit jättekul att bli uttagen. Jag får se till att spela bra under hösten, och hoppas att ”Bengan” tycker att han behöver en sådan spelare som mig i laget, säger Per-Johan.
Låt oss se. En laglojal spelare som alltid accepterar sin roll och som sköter det defensiva arbetet prickfritt i match efter match. Dessutom med stor vana från spel på liten rink.
Lägg dessutom till de personliga egenskaperna som gör Per-Johan Axelsson till en perfekt medlem i en grupp som ska prestera max under en kort tid.
Nog känns det som om Bengt-Åke behöver en sådan spelare i OS-laget i Vancouver.