Maxim Talbot blev den store matchhjälten med sina båda mål. Jonathan Ericssons reducering kom för sent och Niklas Kronwalls sista skott tog i ribban.

Jevgenij Malkin fick priset som slutspelets mest värdefulla spelare. Marian Hossa var finalens största förlorare.

Det var kvällen när scenen låg öppen för den som ville och kunde att kliva fram och för alltid bli en av de där riktigt stora Stanley Cup-hjältarna.

Superstjärnorna i båda lagen hade inte presterat på några matcher.

Pittsburghs Jevgenij Malkin hade inte gjort en poäng på två raka matcher. Sidney Crosby hade sex finalmatcher med ett facit på bara ett mål och två assist och bara två skott på mål de två senaste matcherna.

Och Detroits Marian Hossa, som inte hade gjort mål på sju matcher och som bytte från Pittsburgh i fjol för att han trodde sig ha större chans att vinna i Detroit.

Pavel Datsjuk hade 13 matcher i rad utan nätkänning.

Då var det en av doldisarna som klev fram.

En av doldisarna i Pittsburgh som så väl behövdes för att laget skulle kunna vinna då varken Crosby eller Malkin blev matchvinnare.

Maxim Talbot hade gjort sex mål och passat till fem innan finalen där han med sina två mål i andra perioden blev finalens matchvinnare inför bland andra Muhammad Ali iförd Detroit-tröja på läktaren.

Det var första gången sedan 1971 och bara tredje gången i NHL:s historia som ett bortalag vann sjunde matchen i en final. Då vann Montreal med 4–0 i Chicago.

Med ett 2-0-underläge inför sista perioden blev det 20 minuter av måljagande för hemmalaget och ett många gånger totalt uppoffrande försvarsspel från Pittsburgh.

Nicklas Lidströms stenhårda pass längs med blålinjen till Jontahan Ericsson som direktsköt efter drygt sex minuter blev Detroits enda mål den här kvällen.

Lidas själv var nära bara sekunder kvar av matchen då Marc-André Fleury kastade sig ut och räddade.

Strax innan hade Niklas Kronwall skjutit stenhårt i Pittsburghs ribba.
Men fram för allt var det inte spelare som Hossa och Datsjuk, eller Franzén som klev fram när det som bäst behövdes.

Henrik Zetterberg gjorde återigen en strålande insats åt båda håll, men frågan är om inte hans defensiva jobb på Crosby till slut tog ut sin rätt i Zätas offensiva skärpa.

Jevgenij Malkin vann Conn Smythe Trophy, som Zäta fick för ett år sedan. Han gjorde 36 poäng i slutspelet och passade till Talbots 1–0.

–Den bästa dagen i mitt liv, sa Malkin sedan han torkat glädjetårarna.
Sett över hela slutspelet var Malkin givetvis en viktig kugge, precis som Crosby eller Fluery som växte i finalserien.

Men den kanske störste vinnaren i Pittsburg är ändå Dan Bylsma.

Coachen som fick ta över då laget låg tia i öst i februari. Fyra månader senare har han lett laget till seger i Stanley Cup.

Detroit har haft lite svårt att komma igång i de tidigare finalmatcherna. Nu när det handlade om allt i säsongens 2 546:e match var Detroit med från start i en mycket bra inledningsperiod som tände till ordentligt i ett fullsatt Joe Louis Arena efter drygt elva minuter då Brad Stuart åkte på matchens första utvisning.

Pittsburgh fick till ett bra power play där Crosby bland annat vände bort Nicklas Lidtsröm och tog sig snyggt in framför mål. Där spelade han till Malkin. Men pucken studsade precis över ryssens klubblad.

Sjunde finalens första farliga skott fick dock Datsjuk iväg redan efter dryga fyra minuter med en lurig backhand.

I slutet av perioden surrade Detroits röda spelare som bålgetingar kring Marc-André Fluery. Valtteri Filppula och Kirk Maltby hade två jättelägen, båda avvärjda av Fleury.

Pittsburgh vann skotten med 10–6, men Detroit var förkrossande överlägsna när det gällde att vinna tekningar. Henrik Zetterberg och Filppula vann till exempel alla sina.

Men det momentum Detroit skaffade sig i slutet på första vändes snabbt direkt i andra när annars så säkre backen Brad Stuart gjorde en idiotpass i egen zon. Malkin fick pucken gratis och passade Maxim Talbot som sköt 1–0 mellan benen på Chris Osgood efter 1.13.

När sedan Crosby klämde sitt vänsterknä illa mellan sargen och Johan Franzén efter fem och en halv minut betydde det att Pittsburghs lagkapten var satt ur spel.

Strax efter visades Hal Gill ut.

Med Crosby skadad och ett klarat boxplay lyfte sig plötsligt Pittsburgh.

När Chris Kunitz och Maxim Talbot fick ett två-mot-ett-läge, där Niklas Kronwall var ensam mot dem, kunde Talbot öka på till 2-0 med ett snyggt skott i Osgoods bortre kryss.

Precis som i första perioden pressade Detroit i slutet, men lyckades inte överlistan Fluery.

Crosby kom inte tillbaks mer i andra perioden. Efter drygt tio minuter i tredje testade han i ett kort byte, men satte sig igen - och väntade på att få åka ut och höja bucklan.