En JVM-final i Kanada är mer än bara spelet på isen. Det fick Småkronorna lära sig förra gången. Nu är svenskarna redo för både mentalt och fysiskt tuffa tag.
– Vi har jobbat mycket med strategier och annorlunda saker för att killarna ska veta hur det fungerar i fiendeland, säger förbundskapten Pär Mårts.
Förra årets JVM beskriver han som ”ett gladiatorspel”.
– Värre arbetsmiljö än det kan man inte ha. De åtta i dagens lag, som var med då, har varit med om det värsta som man kan uppleva när det gäller hätsk stämning. Jag tror att publiken hade önskat att se oss förnedrade och nertryckta. De njöt av att Jacob Markström blev tacklad. Visslade varje gång vi hade pucken. De som var med då har fått mycket med sig i ryggsäcken, säger Mårts.
Men lagledningen fick också erfarenheter som man nu drar nytta av.
– Redan på väg av isen, så var mitt fokus på hur vi skulle dra lärdom av det här, säger Mårts.
Exakt hur vill han inte avslöja. Men det har varit en hel del mental träning med HV 71:s psykolog Pär Pettersson.
– För att lära sig använda hjärnan rätt. Det spelar ingen roll hur stark man är annars, man måste få ner de hästkrafter man har i backen, inte bara skaffa nya, säger Mårts.
Småkronorna har dessutom tränat extra mycket på den kanadensiska specialiteten – kriget runt målburarna och bland annat lånat in både tränare och spelare från USA och Kanada.
– Vi är bäst i världen på passningar, mottagningar, skridskoåkning, det här tekniska. Men summerar man finalen senast så hade vi inte en målchans fast vi hade lika många powerplay och lika mycket puck som Kanada. Därför har vi försökt ha skymmare och returtagare runt målet i stället för att spela runt och leta efter ett bättre läge som inte kommer.
Vad talar för att det äntligen blir guld nu då?
- Att vi har mer spelskickliga spelare, mer fart och teknik. Då var vi tyngre, nu är vi speedigare, säger Mårts.