Det mycket överraskande OS-bronset i Salt Lake City 2002 blev starten för svensk damhockeys snabba utveckling.

När Damkronorna fyra år senare följde upp OS-bronset med att ta ett OS-silver hade antalet licensierade spelare nästan fördubblats.

Allt såg ljust ut för svensk damhockey, men inför förra säsongen kom indikationer på att något negativt var på väg att hända.

Ökningen av antalet spelare hade avstannat, och när Damkronorna inte lyckades ta medalj i OS i Vancouver 2010 fick sporten inte det nödvändiga lyftet som hade behövts för att locka nya spelare.

Inför den här säsongen minskade i stället antalet spelare.

Det i kombination med att Damkronornas insats i Vancouver visade att Sverige börjat tappa i slagkraft mot stornationerna Kanada och USA, i stället för att närma sig, fick förbundet att agera.

– Det stod klart för oss att vi behövde en nystart, konstaterar Göran Lindqvist på Svenska ishockeyförbundet.

Resultatet blev en dam- och flickutredning som till stora delar påminner om den juniorutredning som gjordes i mitten på 2000-talet i syfte att lyfta svensk juniorhockey på herrsidan.

– I oktober samlade vi 107 människor från olika delar av Sverige som arbetar med dam- och flickhockey. Gemensamt diskuterade vi fram förslag som ska hjälpa oss att skapa en bredare bas, som i sin tur ska generera en bättre topp, berättar Göran Lindqvist.

En teamadag för ledare under JVM i Stockholm och pröva-på-träningar under turneringen var första steget i det arbetet.

– Sådana här pröva-på-träningar tänker vi försöka ordna på flera platser runt om i landet, säger Göran Lindqvist.

Tanken är också att man under året bland annat ska försöka höja kvaliteten på ledarutbildningarna, och på olika sätt försöka uppmuntra fler klubbar att starta verksamhet även för tjejer.

– Det här är ett långsiktigt arbete, men vi har tålamod, säger Göran Lindqvist.